Sjung om studentens lyckliga dag, låtom oss fröjdas i ungdomens vår!
I dag är det dags för utspring i Katrineholms gymnasieskolor. Framtiden är här. Nu börjar resten. Förhoppningar, förväntningar och drömmar som kan infrias.
Än klappar hjärtat med friska slag, och den ljusnande framtid är vår.
Och med ett fullständigt gymnasiebetyg i bagaget blir framtiden ljusare.
Nästan alla elever börjar gymnasiet efter nian, oavsett om de har betyg som gör dem behöriga eller inte. Men alla tar sig inte igenom gymnasiet. För ett år sedan presenterade Lärarnas riksförbund siffror som visade att mer än vad tredje gymnasieelev i Katrineholm inte tar sin gymnasieexamen inom förväntad tid (tre år). SCB pekar på att för många är orsaken skoltrötthet.
Under tre år har projekt #jagmed jobbat i Katrineholm för att fånga upp elever som av någon anledning inte fullföljer sin gymnasieutbildning eller som riskerar att hoppa av. I projektets mål går att läsa att i år ska 90 procent av eleverna som går ut gymnasiet göra det med en gymnasieexamen.
Och att ha en gymnasieexamen med sig på livets resa ökar chansen för att komma in på arbetsmarknaden. Det vet den som tvekat, velat och ändrat väg.
1990 stod jag där själv med en vit mössa på huvudet. Utspring från gymnasiet och framtiden låg öppen. Hur gick det då? Jag drog utomlands för att lära mig franska (och på köpet lärde jag känna mig själv bättre). En typ av livsäventyr som jag hoppas att många av dagens unga får chansen att vara med om. Att vara långtidsgäst i ett annat land, där man inte riktigt klarar språket och att uttrycka sig, ger många nya aspekter och erfarenheter som är viktiga att ha med sig i livet. Jag tror det kan kallas att gå en skola i medmänsklighet. Och att dra sig fram på så kallade ”skitjobb”, utan vare sig status, ordentlig lön eller givna rättigheter, ger ytterligare en dimension och skapar en vilja att få tillhöra, vara med och påverka och se till att jag har rättigheter på min arbetsplats.
Jag kom hem och använde mig av de fullgjorda gymnasiestudierna för att ta mig in på högskolan. Jag trodde jag skulle bli tandläkare, men lade ner halvvägs. Att hitta tekniska lösningar i munnen var inget för mig.
Omsvängning. Förvirring. Lite mer franska. Och så en sväng in på drömvägen: journalistik.
Gymnasiebetyget jag jobbat hårt för gav möjlighet att välja, byta väg och testa nytt. Gymnasiepluggandet öppnade dörrarna för min journalistdröm, som fortfarande är drömjobbet för mig. Ett jobb som fortsätter att ge kunskap, om människor, livet och olika samhällsvillkor.
Att dagens studenter hamnar på högskolan är det ganska stor sannolikhet för. I alla fall en av fyra kommer att plugga vidare, om vi tittar på SCB:s statistik. Utbildningsnivån har ökat mycket i Sverige de senaste årtiondena och i synnerhet bland kvinnor.
1990, då jag tog studenten, hade bara 11 procent av befolkningen högre utbildning. I dag har 43 procent av Sveriges befolkning pluggat vidare efter gymnasiet och 27 procent kan kallas högutbildade (har studerat tre år eller mer efter gymnasiet).
Och även om pluggande sannolikt är det sista som finns i tankarna hos dem som springer ut i dag, så är det en viktig fråga. När arbetsgivare i Katrineholm och Vingåker pratar om utmaningar är det en fråga de ofta kommer tillbaka till: kompetensförsörjningen. Problemet att hitta personer som har tillräcklig utbildning och tillräckliga kvalifikationer till jobben som står tomma.
Gratta din student och påminn om att framtiden faktisk kan vara just så ljus som sången säger. Och visst är hoppet bra, men förlita dig mer på din egen kraft och förmåga att styra livsskutan dit du vill.
Dagens student följer du förstås på kkuriren.se där Katrineholms-Kuriren liverapporterar med bilder och texter.
Hurra för årets studenter!