I begynnelsen var allt klart. Jesus var svaret. Det var mycket enkelt.
Orden är Jonas Gardells. Han uttalar dem i sin senaste roman Om Jesus som kommer ut i bokhandeln dag. Det är en kontroversiell, men ändock kärleksfull bild, som Gardell ger av ”trasprofeten” från Nasaret.
Han målar upp en bild av Jesus som troligen tandlös och tämligen tilltufsad av livet, som var hårt i Palestina för 2 000 år sedan.
Enligt Gardell var Jesus en mycket fattig man och han livnärde sig främst på bröd, oliver, olivolja och vin. Matsedeln bestod vanligtvis av stuvade bönor, någon grönsak, nötter och frukt, saltad fisk och endast vid högtidliga tillfällen kunde det slinka ner en köttbit. De flesta skelett man funnit från tiden då Jesus levde visar brist på järn och protein, kranier av 40-åriga människor har ofta få eller inga tänder kvar. Livet var hårt – och man dog ung. Faktiskt var det inte många som fick uppleva sin 30-årsdag.
En bonnläpp
Annars vill vi ju se Jesus som en relativt ung och fräsch man, men när han började sin verksamhet var har redan omkring 30 år – alltså med dåtidens mått mätt förhållandevis gammal. Vi kan alltså glömma Jesus milda, kärleksfulla leende. I stället måste vi, enligt Gardell, tänka oss en fattig ”trasprofet” som talade dialekt, faktiskt en riktig bonnläpp.
Redan här får man sig en ordentlig tankeställare av Gardell. Allt är sannerligen inte som man föreställt sig.
Och Gardell vet vad han talar om. Det har tagit honom tolv år att skriva färdig romanen Om Jesus. När det kommer till Gud råder det relativ enighet i forskarsamhället, men när det gäller Jesus finns det nästan lika många åsikter som människor.
När Jonas Gardell tar sig an något blir det till hundra procent. Han har läst över 100 böcker i ämnet Jesus och hur många som skrivits i ämnetJesus går inte att räkna.
Hedersdoktor
Då kan man ju fråga sig om det var nödvändigt med en till.
Något egentligen nytt tillför inte den här boken, en uppföljare till Gardells bok Om Gud, förutom att man kanske börjar se på den rent fysiska Jesus-gestalten med lite andra ögon än tidigare. Å andra sidan är det som Gardell också återkommande skriver i boken: Tro mig inte!
Frågan är om inte Gardell har gett sig in i det här tunga projektet för att så att säga i efterhand legitimera sin utnämning till hedersdoktor i teologi vid Lunds universitet för ett par år sedan.
En käpphäst
Visst har Gardell på fötterna i sina nya infallsvinklar om Jesus.
Han är ordentligt påläst och genuint intresserad av existensiella frågor, men i sin personliga Jesus-spaning grottar han ner sig alldeles för mycket i hänvisningar till de olika evangelierna. Understundom upplever man boken som en forskningsrapport, där det gäller att bevisa vissa teser. Endast i undantagsfall tillåter han sig att filosofera fritt. Och någon förklaring till min personliga käpphäst i ”fallet Jesus” – dennes svarta tidshål på 18 år, från det att han som tolvåring levde rövare bland månglarna i templet i Jerusalem till dess att han som 30-åring blev döpt av Johannes i Jordanfloden – ger inte heller Gardell.
En trilogi?
Något måste saknas i detta ambitiösa verk, eftersom det man mest minns av boken är den nya, fysiska bilden av Jesus som en tandlös bonnläpp från Nasaret.
Jag har tidigare läst en hel del böcker om Jesus – de flesta har varit mer lättillgängliga än Gardells tämligen pretentiösa utgåva. Om Jesus är en tung bok att ta sig igenom.
Om det är värt mödan?
Jag kan ju säga så mycket som att jag inte kommer att springa benen av mig för att inhandla den tredje Gardell-boken, Om Den Helige Ande som den självklart kommer att heta, och som på så vis fullbordar den gardellska teologiska trilogin.