Att stöpa ljus är en gammal tradition som på många håll fallit i glömska – men inte i Lerbo. Här har kyrkliga syföreningen stöpt ljus i många år under ledning av dåvarande ordföranden Signild Söderberg. Men sedan hon gick bort förra året har kyrkliga syföreningen nu kombinerat ljusstöpningen med öppet hus och fika, för att locka fler deltagare och hålla kunskapen vid liv.
– För två år sedan kunde inte jag stöpa, men det är jätteenkelt när någon på plats vet hur man gör, säger Elisabet Thorp och håller koll på vattenbad, vekar och ljusstumpar i församlingshemmets kök.
Föreningen har samlat in både ljusstumpar och rester från förra årets stöpning. Dessutom har man köpt en färdig låda "ljusmassa", där också vekar ingår. Vekarna knyts på pinnar, fyra per pinne. Pinnarna med vekarna doppas sedan i stöpkärlet, som först fyllts med hett vatten upp till cirka åtta centimeter från kanten, och därpå med den smälta ljusmassan som flyter ovanpå vattnet. Ljusmassan i stöpkärlet behöver inte vara så djup som man vill ha ljusen höga.
– Man doppar pinnen med båda händerna, håller man bara med ena handen blir det snett. Så ska ljusen svalna innan man doppar nästa gång.
För stöpningen har syföreningen fått låna Signilds Söderbergs välanvända utrustning, med tjocka lager stearin på stöpkärlen, som är isolerade med wellpapp för att hålla vattnet varmt.
– Håller man på hemma kan det vara lite slabbigt, men det är smidigt att vi kan vara här i församlingshemmet, säger Eva Siverskog.
Två av hennes barnbarn, kusinerna Elsa och Irma Siverskog, är redan duktiga på ljusstöpning, och vet att man ska doppa ljusen snabbt, men inte alltför snabbt.
– En nigning ner och en upp, instruerar Eva Siverskog.