Gotlands landshövding har råkat i blåsväder och fått avgå. Hon har sorterat folk, de som är storpampar får göra bäst de vill, småfolket ska följa lagen. Känns mönstret igen?
Det handlar inte om arbetstillfällen, det handlar om makt. Makt för svartbyggaren, makt för landshövdingen.
Översätt det här till Katrineholms kommun. Känns mönstret igen? I Katrineholms kommun händer samma sak. En del ber om bygglov och dispens, en del beviljas, andra avslås. En del bryr sig överhuvudtaget inte om varken bygglov eller dispens. Man anser sig kunna göra som man vill och hoppas på att så småningom, när allt är färdigt få bygglov i efterskott och betala böterna. Nämnden och kontoret vet vad som pågår, men är som musorna; ser inte, hör inte. Att bygga om en ladugård till annan verksamhet kräver bygglov, när den dessutom ligger på strandkanten är det ytterst märkligt att detta kan fortgå utan åtgärd. Om sådana här ärenden bara kan passera utan åtgärd så undrar jag om det överhuvudtaget behövs någon byggnadsnämnd.
Varför får vissa personer hantera lagstiftningen bäst tusan de vill?
Ibland, men inte ofta, får svartbyggaren riva byggnader, staket och lampor som ligger inom 100-metersgränsen, detta fast det är en lantbruksfastighet.
Allt detta sker och har skett inom Katrineholms kommun. Allt tycks bero på vad man har för kompisgäng inom tjänstemannasektorn. Jag tror inte politikerna är inblandade i sådan här sörja. Kanske något för journalisterna att ta sig an. Men vem vet, kanske även de är inmutade, kanske inte med pengar men på annat sätt?
Vän av både kunskap och ordning