Serien Pondus av den norske tecknaren Frode Øverli förekommer frekvent i denna tidning. Ofta är det osmakligt underhållande, som häromdan:
Två grabbar sitter vid ett bord. En av dem heter Dankert. Han är tjock. Han har päpplig hy, glasögon och hinkar i sig sex liter cola om dagen. Dankerts utseende vittnar om ett tilltagande fysiskt förfall. Han tycker det är skönt att inte ha något att förlora och ska äta gratinerade ostbågar till middag.
Det fick min unkna pojkrumshumor att vakna till rejält, samtidigt som jag tänkte på matens polarisering i dag.
Det är bara att gå in i lunchrummet på jobbet och kolla runt i alla grisiga matlådor.
Å ena sidan har du puritanerna, som gluffar rå broccoli, morötter och fairtradefiskad lax med granatäppelkvarg till efterrätt.
Å andra sidan LCHF-fascisterna, som dricker vispgrädde och slabbar i sig hårdstekt kött med bearnaisesås och centimetertjocka lager av crème fraiche och smält ost över alltihop. SKIPPAR KOLHYDRATER.
För ett tag sedan hörde jag talas om något som kunde intressera just den skaran, den ökända TV4-lådan: mosade grillchips och vispgrädde med en massa riven ost på som gratineras i ugn.
Hade jag varit tretton bast – med tillhörande magra lekamen – så hade jag, precis som killen i Pondus-serien, genast slagit till på en TV4-låda.
Numera skippar jag den långa marschen mot hjärtinfarkt och väljer att garva åt alltihop i stället.