Vindstilla kvällar när sjön ligger spegelblank är det mysigt att ro ut och kasta lite. De bästa fisketurerna är när det nappar lite så att det blir spännande, men att fisken tar sig loss så man slipper hantera slemmig fångst. Smörstekt abborre smakar visserligen himmelskt, men det är mycket jobb för att filea fisken och om jag lyckas bra så får jag kvar en tiondel av firren efter en omgång med kniven.
När grannen kom farande över staketet med en nyfångad gädda åkte jag till min gamla farmor med den, då mina smaklökar aldrig har uppskattat gädda.
Väl på skärbrädan upptäckte vi att fisken låg och kippade efter andan trots att maken intygade att han bragt den om livet ordentligt.
Jag blev svimfärdig och satte mig på golvet i farmors kök när jag insåg att ingen av oss kunde slå ihjäl den stackars fisken. För att få råd ringde jag pappa på videosamtal och han gastade mest om hur odugliga vi var som inte kunde få död på en fisk. "Hur svårt kan det vara?"
Efter några hysteriska skratt lyckades vi med gemensamma krafter reda ut situationen med en brödkniv. Farmor höll i kniven och jag blundade och bankade på skaftet lätt spyfärdig. Till saken hör att farmor inte ser så bra eller har samma krafter i nävarna som förr i tiden.
Sen dess har det inte blivit någon mer gädda.