VTL:s representant i Vingåker, Roger Fredman, lägger förslag som medför en kraftigt ökad byråkrati, fler politiska styrelser och försämrad direktdemokrati. Men han kallar det flexibilitet och effektivitet och talar om miljösatsningar, småskaliga lösningar, lokala produkter och lokala underleverantörer samtidigt som han påstår sig sträva efter konkurrensutsättning.
En mer oförblommerad populism har vi sällan eller aldrig stött på. Fredman lägger ett förslag, vars konsekvenser han inte förefaller ha en aning om, samlar sedan ihop så många positivt värdeladdade begrepp som han kan komma på i sin motivering. Till synes utan närmare tanke på om de alls låter sig förenas eller om de över huvud taget är relevanta i förhållande till det konkreta förslaget.
Katrineholms och Finspångs kommuner sade som bekant nej till det tänkta samarbetet med ett nytt kommunalförbund mellan Katrineholm, Flen, Vingåker och Finspång. Samarbetet avsåg en olika administrativa tjänster inklusive telefonväxel och dessutom räddningstjänsten, för vilket det redan finns ett förbund mellan Katrineholm och Vingåker.
Ett kommunalförbund är en byråkratiskt otymplig och demokratiskt oren kommunal organisation. Dessvärre finns det ingen bra organisationsform för samverkan mellan olika kommuner. Kommunalförbund är en av de former som finns tillgängliga som nödlösning. Det blir på sätt och vis en kommun i sig, men med styrelse eller fullmäktige bestående av politiker från de olika medlemskommunerna. Politiker som tvingas ta på sig ett solidariskt ansvar för alla medlemskommuner i de frågor som förbundet har att sköta.
Roger Fredman och VTL ville inte nöja sig med ett nytt kommunalförbund, som en av kommunerna gemensam beredningsgrupp föreslog. VTL ville ha tre olika förbund. Det kallades decentralisering trots att innebörden fortfarande var att samordna kommunernas verksamheter – tredelningen skulle endast vara funktionsmässig. Konsekvensen skulle bli tre skilda politiska överorgan, med var sin kommunalförbundsbyråkrati.
I sammanhanget passar Roger Fredman på att säga att Viadidakt, som är en kommungensam nämnd, har för många politiker och låtsas som om han vill minska antalet totalt sett. Det kan vara sant, men om partierna är många vill inget av dem vara orepresenterat; varje parti i varje kommun vill vara med och dessutom måste majoritetsförhållandena säkras. Det framgår inte hur VTL tänkt sig sammansättningen i tre kommunförbunds olika styrelser men det är tveksamt om det ens finns tillräckligt många tillräckligt kunniga politiker att tillgå.
Sakfrågan är för tillfället avklarad eftersom det inte blir något nytt kommunalförbund. Man kan spekulera över om Katrinehoms nej tvingar fram en snarare kommunsammanläggning än vad som annars skulle bli fallet. Det nu intressanta, inför valåret, är VTL:s kursomläggning. Av det VTL som en tid präglades av viss rationell realism och i vissa fall tillförde viss kompetens verkar inget finns kvar.
För en tid sedan försökte VTL, också i populistisk anda, profilera sig på kulturpolitikens område genom att ställa två av Vingåkers sinsemellan helt olikartade kulturella flaggskepp mot varandra. Partiets företrädare ansåg inte att den nationellt uppmärksammade och publikdragande utställningsverksamheten på Säfstaholms slott hade ett tillräckligt existensberättigande.
Om VTL:s aktiva fortsätter på det här sättet lär partiet endast åstadkomma mera oreda i en del av den västsörmländska bygden som både behöver och förtjänar få ordning och reda i kommunpolitiken.