Redan i Katrineholms-Kurirens första riktiga nummer från den 5 januari 1917 kan man läsa en radnotis som berättar om en sällsynt uppfinningsrik och aningen törstig herre i Sollefteå som byggt en mekanism i sängen. Uppfinningen kallas i tidningen för ”rättegångsbalken” och består av en bastant träbalk som ska skydda honom från hustrun, ”en rivande ragata”, som har mage att klaga på honom när han kommer hem berusad om kvällarna.
Det är inte enda gången den tonen används om kvinnor i tidningen.
Den manliga dominansen har varit lång och enträgen på KK. I mångt och mycket har det också inneburit ett innehåll som mest anpassats för den manliga blicken.
I mitten av 1940-talet började exempelvis pinuppor, mer eller mindre lättklädda kvinnor, att dyka upp i tidningen, vilket många yngre läsare i dag kanske skulle bli överraskade av.
KK konkurrerade på den tiden med rikstidningar som Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet samt kvällstidningarna som alltmer hemföll åt denna typ av bildredigering där pinupbilderna blev en klar konkurrensfördel i mediebruset.
Genombrottet för Hollywoodfilmen och en bildkultur från den amerikanska pressen var här avgörande även för svenska tidningar, enligt genusforskaren Anja Hirdman. Kvinnor avbildades genomgående som begärliga och passiva objekt medan män mer visades upp som kostymklädda aktörer i samhällsbygget.
Det närmaste en manlig motsvarighet till pinuppan man kom i KK på 1940-talet var simmaren Calle Jansson – iförd pösiga badbyxor – som knappast poserade på ett utmanade sätt.
Men den kvinnliga objektifieringen vid den här tiden är i efterhand uppenbar. Allt från kända filmstjärnor som Hedy Lamarr och Viveca Lindfors trängdes med helt okända långbenta damer som ibland inte ens ansågs förtjäna att få sitt namn utsatt i tidningen. Enbart deras kroppar var intressanta.
Det gemensamma för bilderna, som i KK börjar vid 1940-talets mitt och finns med så långt som till 1970-talets mitt, är att kvinnorna poserar för en manlig blick, inte sällan med dåtidens nymodighet bikini, bara ben och en löftesrik urringning i fokus.
Redan på 1930-talet hade konventionerna för pinuppan slagits fast i veckopressen och hennes pose skulle vara ”inviterande men inte förförande, tillgiven men inte passionerad och låta ana det som egentligen doldes”, som Anja Hirdman skriver.
Under 1950-talet finns pinuppor med nästan dagligen i KK, liksom de fanns i de flesta andra dags- och kvällstidningar i Sverige.
På 1960-talet hade KK också lokalt förankrade modeller under rubriken ”Veckans Flensbild” där en lättklädd kvinna poserade utan att ha någon som helst koppling till nyhetsrapporteringen.
Andra vinjetter på detta tema som förekom i KK var ”Dagens Ärta” och ”Sommarflickan” på 1970-talet och så sent som 1996 rapporterade KK om Sveriges sexigaste kvinnor enligt herrtidningen Slitz – med tillhörande lättklädda bilder.
Men enstaka motkrafter förekom också. Under vinjetten ”Dagens eko” den 13 juli 1951 anmärker en anonym skribent på de framvällande pinupporna och det ”falska och vederstyggliga kvinnoideal” de representerar. Skribenten menar till och med att pinuppan är ”farlig. Som till övermått reklamerad idealfigur är hon på väg att standardisera kvinnan ... Är det t. ex. egentligen inte tämligen okvinnligt att vara så smal som en pinuppa?”
Men detta var troligtvis inte tidningens egen hållning i frågan då pinupporna fortsatte att dyka upp lite varstans, inte sällan helt omotiverat, utan bara som ögongodis för främst manliga läsare, får man anta.
Ideliga rapporter från skönhetstävlingar var också vanligt förekommande i KK under 1950- och 60-talet, mest som ursäkt att visa lättklädda damer, får man anta.
En egen märklig lokal variant i Vingåker var korandet av Miss Fotboll 1966. Det skedde då två flicklag, från Kjesäters folkhögskola och Håkanstorps yrkesskola, möttes i en match. Efteråt korades, av en helmanlig jury, Håkanstorps ”duktiga och söta målvakt” till Miss Fotboll (vad hon heter får läsaren aldrig veta). Varpå KK:s förmodat manlige skribent tillfogade: ”Juryn skall ha beröm för ett verkligt gott val!”
Först 2011 fick KK sin första kvinnliga chefredaktör, Elisabet Bäck, men långt innan dess hade kvinnor också börjat skriva i tidningen som journalister.
Sedan 2015 är Marie Hillblom chefredaktör och pinupporna har sedan länge rensats bort och förpassats till historiens slagghög.
– Det är ett sorgligt kapitel i både KK:s historia och i tidningshistorien över huvud taget och det ger en tydlig bild av den objektifiering av kvinnan och kvinnokroppen som vi så länge har sett och som vi tyvärr fortfarande ser. Men samtidigt är det en tydlig tidsmarkör för hur samhället såg ut då, hur långt vi inte hade kommit i jämställdhetsarbetet då, säger Marie Hillblom.
Enligt Marie Hillblom skulle KK i dag sannolikt inte kunna publicera den typen av bilder utan att det väcker debatt och en diskussion.
– Medvetenheten har ökat och jämställdheten är ett tydligt filter vi har med oss varje dag i nyhetsproduktionen, säger Marie Hillblom.