Manveer Kaur, fyra år, har både mod och tålamod när hon slår sig ner framför teaterpedagogen Jenny Wistbacka i Stadsparken. Det är barnens dag i Katrineholms-veckan och kulturskolans buss har parkerat nedanför Gröna kulle.
På annat håll i parken finns ansiktsmålning, men det som Jenny Wistbacka erbjuder är en resa framåt i tiden i form av 100-årssminkning.
‒Det blir mer action i ansiktet, sammanfattar hon det som händer mellan ungdom och ålderdom.
Teatersmink ska ju egentligen främst ses på lite längre håll och är till för att förstärka eller för den delen förändra en skådespelares yttre. För Manveer Kaur, som kallas Manu, handlar det om att med penslars och pennors hjälp gå från fyra till 100 år på tio minuter; ögonbrynen blir buskiga och grå, rynkorna kommer på plats, munnen liksom sjunker in och det mesta i ansiktet rör sig neråt.
‒Ögonbrynen är viktiga. Näsan blir större och längre, öronen också, och mungiporna åker neråt, säger Jenny Wistbacka som dock ser mycket stora fördelar med att få åldras.
‒Som jag läste i Kepler-boken "Playground": "så länge man åldras lever man".
Den som inte hann se sig själv som 100-åring i stadsparken på måndagen har möjlighet att bli sminkad på Kulturskolan till och med fredag.