Göran Gustafsson har slutat med fotbollen och börjat igen. Fram till 2004 var han med och tränade äldsta pojklaget samt juniorerna i Malmköpings IF. När han lade av såg han det som sitt sista uppdrag och tyckte att det helt enkelt var dags att sluta.
– Sedan lurade Benny Edlund mig att hjälpa till med Dunkers damer så jag har haft fysträning med dem de två senaste vintrarna, berättar Göran Gustafsson.
Speciell anda
Damfotboll var något nytt för Göran Gustafsson. Men han pratar gärna om den speciella anda som finns i laget och berömmer kollegan Benny som lägger ner så många timmar ideellt på laget.
– Det är skönt att någon gör det ideellt med tanke på hur mycket pengar det annars är i idrotten i dag. Jag kommer ihåg hur mitt lag 1959 fick kränga kaffelotter för att få ihop till en resa till Sunne. På samma sätt måste tjejerna i Dunker tjäna ihop pengar till sina träningsläger.
Göran är trött på att läsa om höga löner och doping inom idrottens värld.
– Att det då finns lite ideellt arbete kvar är bra. Jag tror också om att man jobbar för något tillsammans då tror jag att man har ännu roligare.
Men Göran vill poängtera att allt inte har blivit sämre under hans år med fotbollen. Han tycker det är roligt att de unga han har tränat på senare år vågar ta för sig och kan prata för sig på ett helt annat sätt än vad som var brukligt förr.
Spontanfotboll förr
Själv fastnade han för fotbollen när han som grabb spelade på Heden.
– När jag växte upp fanns ingen organiserad träning för unga. Då spelade man fotboll spontant. Jag kan tycka att det är synd att man i dag inte ser barn spela fotboll i parker i Sverige. Spontanfotbollen har försvunnit.
Det var när Göran 1943 såg Degerfors spela match i allsvenskan som han både själv blev sugen på att spela fotboll och blev trofast supporter till Degerfors.
Sedan har det fortsatt först med eget spel och sedan med att träna ungdomar, juniorer och A-lag. Det var Görans tidigare tränarkollega Roger Karlsson som skickade stafettpinnen vidare till Göran. Roger undrade var Göran får all energi ifrån eftersom han är 78 år och fortfarande är tränare.
Har gett så mycket
– Det beror på ”klientelet” man tränar, det är de som ger energin. Själv kan jag inte skapa någonting. Jag går glad till träningen och ännu gladare hem.
Fotbollen har gett honom mycket.
– Jag har skaffat mig en väldigt massa vänner och sociala kontakter i olika åldrar, det kan man inte nog uppskatta. Resultat och tabeller glömmer man, men det sociala har man kvar även efter att man har slutat med idrotten.
Frågan är då när Göran ska sluta. Kanske blir det efter den här säsongen berättar han. Fotbollen har tagit mycket tid genom åren. Han har gjort över 50 år i idrottens tjänst.
– Då måste man ha en förstående fru och det har jag haft. Min hustru Birgit har fått ta hand om mycket hemmavid.
Paret har fyra barn och nu också sju barnbarn.
– Jag har haft ett bra liv, bra familj och ett positivt yrkesliv på Posten. Jag har också fått vara frisk, vad mer kan man begära?
Fotnot: I Stafetten får vi veta mer om en person i Flens kommun. Det kan vara en kändis eller doldis, ung eller gammal, inflyttad eller urinvånare. Därefter får den intervjuade skicka stafettpinnen vidare till en person som han eller hon är nyfiken på.