Jag gissar att det inte alltid är helt lätt för alla moderater att ingå i den S-ledda kommunledningen i Katrineholm. I klartext har vi fått berättat av kommunalrådet Göran Dahlström (S) och vice kommunalrådet Lars Härnström (M) att samarbetet mellan socialdemokrater och moderater i Katrineholms kommun bygger på sakfrågor som partierna är överens om. Frågor som de inte är överens om läggs åt sidan.
Det låter enkelt och förnuftigt. Kanske skulle det till och med kunna vara förståndigt. Men det är mycket lättare sagt än gjort. Hur ska moderatpolitiker på nämndnivå behandla beslutsunderlag, som grundas på tidigare rena socialdemokratiska beslut? Och som byggs vidare i en tjänstemannakultur, som helt naturligt ännu är präglad av den 90-åriga socialdemokratiska partiegenmakten i Katrineholm.
Jag har inte för vana att tycka synd om politiker. Men nu är det nära.
Förvirrad debatt
Många moderata politiker vill gärna vara pragmatiker. På gott och ont. Kommunalt är det faktiskt oftast på gott. Men ska en både kunnig och hedervärd person behöva känna sig tvingad att offra även fakta på den kommunalpolitiska pragmatismens altare?
Just nu pågår en minst sagt förvirrad städdebatt i Katrineholm. Diverse egenintressen, med och utan politiska grundtoner, drog av service- och teknikförvaltningens obegripliga sifferexercis snabbt slutsatsen att städentreprenaden blev en flopp. Att städningen blev flera miljoner kronor dyrare när den lades ut på entreprenad än när kommunen städade i egen regi. Sant verkar vara att här finns, inte bara en utan ett antal floppar. Floppar som vissa tjänstemän och somliga politiker till synes frenetiskt försöker sopa under mattan.
Men blev städningen verkligen dyrare?
Olika bud
Det finns olika bud om huruvida städningen blev billigare och i så fall hur mycket, eller om den helt enkelt kostar lika mycket som förr. Efter några dagars diskussioner och insändardebatt stod det hur som helst kart, att städningen i vilket fall som helst inte blivit dyrare.
Ledamoten i service- och tekniknämnden Carl Frick (MP), har seriöst sökt ordning och reda i service- och teknikförvaltningens siffror. Utan att här gå in på detaljer har Frick rett ut att städentreprenören lämnat en offert och tecknat ett avtal med kommunen enligt vilket städningen kostar ungefär fem miljoner kronor mindre per år än när kommunen hade egna städare. Drygt 20 miljoner jämfört med drygt 25. Så långt är saken enkel.
Sedan hade de som skötte upphandlingen missat några saker, som tvingade förvaltningen att i efterhand köpa till en del ytterligare städning utöver det ursprungliga avtalet.
Frick har räknat fram. att kostnaden för städningen ändå, inklusive extra kostnader för inköpsfloppen, blir åtminstone 2,5 miljoner kronor lägre nu än när den skötts i egen regi.
Låtsas spara
Kommunalrådet Göran Dahlström säger till Katrineholms-Kurirens Marlene Hamsch att städkostnaden, allt inräknat, blir ungefär oförändrad. När han personligen kontrollerat saken har det visat sig att flera poster missats vid upphandlingen. Inköpsfloppen kostar alltså mer än vad Frick fick fram. Därför blir den totala kostnaden ungefär densamma som förut. Alltså enligt kommunalrådet.
Dahlström kan givetvis ha underrättats om kostnadsposter som Frick inte hittade. Kanske låg de dolda under andra konton. Det må vara hur som helst med den saken. Det är en annan sak som är uppseendeväckande och medvetet förvirrande. Vem eller vilka som vill förvirra och varför är oklart.
Städningen kostar i år, enligt befintligt avtal, 20,4 miljoner kronor. Alla handläggare och ansvariga vet att det är vad kommunen under alla omständigheter måste betala. Trots det har förvaltningen föreslagit, och nämnden, med undantag för Carl Frick, under ledning av Johan Hartman (M) beslutat att i förvaltningens interna budget dra ner städkostnaden till 16 miljoner. Så enkelt låtsas man spara fyra miljoner kronor.
Gåtfullt
Hartman är en erfaren företagsledare och var tidigare en av kommunens revisorer. Det är klart han vet, att det här är någon form av sifferlek för något galleri. Jag kan inte tro att den annars så förtroendeingivande Hartman innerst inne vill göra så här. Men av någon anledning verkar han pressad till att driva igenom ett rent strutsbeslut. Men det var kanske en fråga som inte kunde läggas åt sidan? Det kan i alla fall inte kännas särskilt bra.
Att Carl Frick är ensam om att reservera sig mot beslutet är för mig gåtfullt. En annan nämndledamot, Ingemar Björklund (KD), anser att man begår ett ”generalfel”, men ställde sig ändå bakom beslutet. Kanske av lojalitet. Mot vem eller vilka?
En förklaring, eller vad den ska kallas, har nått oss från dem som lagt förslaget. Kommunstyrelsen och kommunfullmäktige har krävt besparingen på fyra miljoner. Det beslutet kan nämnden inte ändra, har det sagts. Men om kommunstyrelsen verkligen krävt att besparingen ska avse den avtalade ersättningen till entreprenören så verkar i alla fall inte kommunstyrelsen känna till det.
Vem lurar vem?
Vem som försöker lura vem och varför begriper jag inte. I realiteten har nämnden fattat ett beslut som betyder att sparkravet på fyra miljoner kronor inte ska genomföras.
Göran Dahlström bekräftade i en nyhetsartikel i går att sparkravet finns, men undviker att kommentera nämndbeslutet om kostnaden för själva städningen: ”Vad de lägger för budget på städningen i sin budget, det bryr vi oss inte om.”
Astrid Lindgrens Rumpnissar hade en återkommande fråga, som för mig alltid känns relevant när jag ska försöka förstå något jag inte begriper: Vaffor gört di på detta viset?