Försvunnen holk kommer tillbaka

Batteriholken som tidigare fanns vid Kvarnen har tagits bort. Det fick en av Kurirens läsare att undra var den tagit vägen och vem som egentligen har ansvaret för att ta emot batterier.

May Mattsson undrar var möjligheten att kasta batterier på återvinningsstationen vid Kvarnen tog vägen.

May Mattsson undrar var möjligheten att kasta batterier på återvinningsstationen vid Kvarnen tog vägen.

Foto:

Övrigt2018-11-29 08:00

Det var när May Mattsson skulle lämna batterier på miljöstationen vid Kvarnen som hon upptäckte att det inte längre gick.

– Jag hade kommit tillbaka från landet med en massa batterier efter att vi hade bytt i brandvarnaren, klockor och annat. Jag tänkte att det bara var att gå och lämna dem men då fanns det inga batterilådor.

Det är Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI) som driver landets återvinningsstationer där man lämnar glas, papper och tidningar. De har dock inte hand om batteri- och lampinsamlingen. Det gör istället El-Kretsen som är ett företag som ägs av ett antal branschföreningar som Batteriföreningen, Svensk handel och Belysningsbranschen. De arbetar för att erbjuda ett rikstäckande insamlingssystem i och med det producentansvar som infördes 2001 och tillhandahåller flera batteriholkar i Katrineholm. Vid Kvarnen byggdes stationen om och det staket holken satt på togs bort.

– Då hade vi inte något att sätta holken på och var tvungna att beställa en stolpe. Den har kommit nu och holken borde vara tillbaka omkring en vecka, säger Kristina Eriksson, produktansvarig för batterier på El-Kretsen.

Hon säger att holkar vanligtvis inte tas bort och när de väl gör det beror det oftast på vandalisering.

– Tyvärr är det ganska vanligt. Vi gör också en kontroll innan vi plockar bort något så vi inte tar bort enda stället. Men ofta är infrastrukturen ganska god och det finns kompletterande platser i närheten.

Sörmlands vatten tar på uppdrag av Katrineholms, Flens och Vingåkers kommuner fram avfallsplaner. De har tidigare försökt att få med sig butiker i ett system där de skulle ta emot batterier. Ingen av dem nappade på erbjudandet.

– Vi gick ut till butiker som kommunen valt ut för att höra om det fanns ett intresse att sätta upp små insamlingsbehållare. Men det följs av vissa kostnader och man måste ha tillstånd för att ta hand om farligt avfall. Där har vi inte nått fram riktigt, därför har vi också miljöbilen, säger Therese Allard, miljö- och hållbarhetsstrateg.

May Mattsson önskar dock att det skulle finnas tydligare och lättillgängligare information om miljöbilen som åker runt en vecka under sommaren och tar emot farligt avfall. Anledningen till att miljöbilen inte åker omkring mer är att den inte varit tillräckligt efterfrågad. Sörmlands vattens kommunikatör, Elisabeth Elmberg, säger att de sprider informationen om den i flera kanaler.

– De senaste åren har det varit ett rätt konstant besöksantal. Under en tid fanns den under vår och höst med, men då fick den för få besökare. I år utökade vi informationsinsatserna och annonserade i tidningar samt delat på sociala medier. Som vi ser det borde informationen ha nått ut till många.

Producentansvaret för återvinning av batterier innebär att producenten av ett batteri ansvarar för att det återvinns. Producenterna kan ansluta sig till El-Kretsen eller Recipo, två företag som ser till att bland annat batterier tas om hand. Naturvårdsverket har i sin tur hand om tillsynen av producentansvaret. Butiker som Ica har dock inget juridiskt ansvar att ta emot batterier även om "en mot en"-principen brukar gälla, att man kan lämna ett batteri samtidigt som man köper ett. Lars Eklund, handläggare på Naturvårdsverket, säger att de heller inte kan gå direkt på insamlingssystemen.

– Om vi tycker att något inte funkar måste vi utöva tillsynen mot producenterna och säga att systemet de är anslutna till inte är lämpligt. Det är som en tvåstegstillsyn.

Han säger att lagstiftningen är oklar för vad som gäller för tillgängligheten av bland annat batteriholkar.

– En paragraf säger hur insamlingssystemet ska se ut för att det ska anses lämpligt. Den säger att det ska vara lättillgängligt med lämplig geografisk spridning. Det är ganska öppet för tolkning. Om ett antal holkar tas bort är det inte helt enkelt för oss att säga att den geografiska spridningen inte är lämplig. Vi har också fått signaler om att batteriholkarna försvinner och att det blir svårt ibland att lämna in batterier.

Han tycker att det borde vara lättare överlag att lämna ifrån sig avfall som batterier.

– Ska man verkligen behöva åka till en återvinningscentral för att lämna småprodukter? Det gäller att veta var holkarna finns. Informationen finns på nätet men det känns inte som att den är så lättillgänglig som den borde vara.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!