Firandet av Sveriges nationaldag tycks ha varit mycket lyckat i år, att döma av rapporter i olika medier. Kanske har svenska flaggans dags upphöjelse till nationaldag etablerat sig i folksjälen, men troligast är att succén berodde på att tisdagen bjöd på ett för ändamålet perfekt väder. Strålande sol, klarblå himmel med gullregn, rhododendron och syrener i full blom kan motivera vem som helst att vilja vifta med en blågul flagga i stadsparker och på torg.
Att vi som bor i Sverige uppfattar oss som svenskar och gillar vårt land är självklart för de allra flesta. Men jag skulle också vilja slå ett slag för vår identitet som sörmlänningar.
Frågan är högst aktuell. Länen i Sverige har varit en administrativ indelning av riket som i stort sett haft samma geografiska indelning sedan 1634 (dock ej Sörmland som blev resultatet av att slottslänen Nyköping, Gripsholms och Eskilstunahus län slogs samman år 1683), som nu ska göras om till regioner. Sedan flera olika förslag om olika regionbildningar med grannlän i olika konstellationer har förkastats ska nu Sörmland ansöka om att få bilda region med sig själv. Regionen ska utgöras av dagens landsting och regionförbund i Sörmland och ansvara för hälso- och sjukvård, kollektivtrafik, kultur, tandvård, tillväxtarbete, planering av infrastruktur, utvecklingsinsatser inom näringsliv, turism, arbetsmarknad och utbildning och även ta över en del av länsstyrelsens uppgifter. Tidsplanen är att regionen ska bildas den 1 januari 2019.
Mindre än två år kvar alltså tills denna viktiga reform ska sjösättas och hittills har jag inte stött på en enda privatperson som brytt sig. Inte ens när Eskilstunas kommunalråd Jimmy Jansson (S) utmanar de andra kommunerna (och då framför allt Nyköping) och hävdar att största kommunen borde bli regionhuvudstaden, tar det riktigt fyr i frågan.
Är det så illa att vi saknar en sörmländsk identitet, trots att länet existerat i snart 350 år? Ja, jag tror det.
Sörmland existerar i slagskuggan från Stockholm och är splittrat när residensstad, stiftsstad och största stad inte är en och samma. Man kan med fog klaga på kommunikationerna mellan de sörmländska städerna och önska att någon ville satsa på att återuppta persontrafiken på TGOJ-banan och förbättra bilvägen mellan Strängnäs och Nyköping.
Men ytterst beror bristen på samhörighet i Sörmland på att vi inte bemödat oss om att skapa en gemensam kultur (bortsett från den som dagens kommunalråd tycks ägna sig mycket åt - att pinka revir).
Sörmland saknar nästan helt gemensamma kulturella institutioner, så när som på Sörmlands museum som ligger i malpåse och Scenkonst Sörmland som gjort idén om att inte ha en fast scen till sitt signum.
Kalla mig gammalmodig, men jag älskar att gå på föreställningar med Östgötateatern i Norrköping eller Linköping och uppleva hur publiken jublar när medlemmarna i teaterns fasta ensemble dyker upp på scenen. Och jag besöker gärna De Geer-hallen och avnjuter en konsert med Symfoniorkestern i Norrköping (SON). Där bokstavligen känner man hur östgötarna laddas med självförtroende och sammanhang. Sådant upplever vi inte särskilt mycket av i Sörmland.
Regionbildandet skulle kunna vara en chans att börja på ny kula. Och kanske är Jimmy Janssons idé om att skapa en sörmländsk huvudstad inte bara "dumheter" som kommunalrådet Göran Dahlström (S) säger.
Det kan vara ett sätt att sätta Sörmland på kartan i Sörmland, och skapa utrymme att bygga ett nytt kulturarv.