— Tidigare hade jag inte förstått vad jag skulle syssla med. Visserligen jobbade jag som frilansande översättare men hade inte riktigt något mål och riktning i livet innan jag deltog i Sveriges Mästerkock, avslöjar Sigrid Bárány.
Att hon alltid har älskat att äta och laga mat av alla de slag, det visste hon förstås.
— Jag föddes med ett nyfiket smaksinne. Jag upplevde världen med munnen redan när jag var liten och var hela tiden ivrig över att få smaka konstiga saker som vuxna åt.
Även när det gäller filmer och böcker så är det de olika matscenerna som har lyst klarast för Sigrid. Trots det stora matlagningsintresset skulle hon aldrig ha sökt till mästerkocksprogrammet om det inte vore för att en dåvarande pojkvän puffade henne att göra det. Och det var väl tur - eftersom hon vann.
— Jag fick ett kvitto på att jag kunde laga mat och på köpet hände det dessutom saker med mig som jag inte hade en aning om. Det var otroligt självutvecklande på många sätt.
Mest känd blev hon för att göra mat med "flera nyanser av brunt".
— Så är det. Jag gör oftast väldigt ful mat. Men god. Framför allt så har jag renodlat det som är jag, det som är min sorts matlagning.
Sigrids två värsta "moments" i Mästerkocken var dels hennes audition när hon skulle göra pilgrimsmusslor och fick vänta i korridoren, så de kallnade, dels när just hennes efterrätt blev utsedd till "dagens bottennapp".
Om Sigrid hade fått den kockutmaning som de tävlande i Masterchef fick i ett reprisavsnitt på tv häromveckan: att välja någon av dödssynderna och göra en maträtt utifrån det, skulle hon definitivt ha valt Lust. Då skulle det ha blivit en tryffelpizza med stark ost.
— För att den har en så sexig doft som påminner om lukten av ens älskade när man vaknar på morgonen eller annars en maträtt som man kastar sig över med lust som till exempel ett långkokt fläsklägg med knaprig kant och som man äter med hela ansiktet som om man vore Fred Flinta eller Obelix.
Redan i programmet valde hon att visa den oklippta versionen av Sigrid och vågade säga högt att hon gillar sex. Något som förstås blev "kvällstidningsmumma", vilket hon lärde sig att hantera och spela vidare på.
Första kokboken hette Spisvärme och nu är uppföljaren, Sigrids kök, rykande het. Utmaningen med att göra kokböcker när man som Sigrid är en person som gärna slänger in en nypa av det ena och en näve av det andra, det är att få till måtten.
— Ett recept måste gå att följa till punkt och pricka så man får inte glömma att man la till 50 gram smör i slutet av matlagningen. Så det blir mycket provlagning och att skriva upp vartefter. Sedan uppmanar jag dem som läser mina kokböcker att testa egna varianter och våga lägga till sitt eget uttryck.
Trots sin passion för att smaka konstiga saker finns det faktiskt fortfarande en oupptäckt maträtt som Sigrid ännu inte vågat smaka, andouille, en fransk korv gjord på gristarmar.
— Jag har köpt hem råvaror gång på gång som blängt på mig i kylen och så har de hunnit bli dåliga innan jag vågat testa. Jag har nu kommit fram till att jag måste låta någon som är duktig på att laga till just den rätten få göra det när jag smakar första gången.
Sigrid drömmer om att bli Sveriges Nigella.
— Nu måste jag se till att förvalta detta guldägg på bästa sätt. En mission är att få fler att upptäcka hur kul och kreativt det kan vara att laga mat.