Det finns ett foto på skådespelaren Anna Kendrick tillsammans med Barack Obama, där den senare har vikt sig dubbel av skratt. Nyligen frågade pratshowvärden Stephen Colbert Kendrick hur hon fick Obama att tappa konceptet, och hon berättade – på sitt patenterat oskyldiga vis – att hon skämtsamt kallade honom för ”ett rövhål”.
Det är detta unikt kendrickska, att vara både rar och rå på samma gång, som gör Anna Kendrick så galet underhållande som twittrare, gäst i pratprogram eller i sketchklipp på Youtube. Men på filmduken har hennes gåvor ofta slarvats bort, med undantag för rollen som ambivalent nedskärningskonsult i genombrottsfilmen ”Up in the air” (2009).
Nu kommer räddningen, i form av regissören Paul Feig (”Bridesmaids”). I ”A simple favor” låter han skådespelarens talang för det gulliga och det groteska genomsyra hela filmen.
Kendrick spelar den ensamstående mamman Stephanie som videobloggar om hur man gör vänskapsarmband eller kakor med riven squash. Med sitt soliga humör och sin hurtiga duktighet driver hon de andra förskoleföräldrarna till vansinne. Den enda mamman som inte bryr sig om Stephanies överpresterande är Emily (Blake Lively) som är sval, sexig och sofistikerad. Utan att egentligen ha något gemensamt – annat än sina barn – börjar de umgås över starka cocktails, och upptäcker nya sidor hos varandra. Men en dag messar Emily en vädjan om att Stephanie ska hämta hennes son på förskolan, och därefter är hon spårlöst försvunnen.
Det är upptakten till en berättelse som hoppar ystert mellan genrer och bjuder på ständiga överraskningar. Det är en spretighet som enligt all logik borde vara till filmens nackdel, men tack vare att den är helt i samklang med sin huvudrollsinnehavare så funkar det faktiskt hela vägen.