I ett stort 100 år gammalt hus i Strängstorp utanför Katrineholm bor Anders och Karin Bergfjord tillsammans med sina söner Ludvig och Isak.
Huset är en gammal skola och var på väg att rivas när Anders och Karin tog sig an det, flyttade det och skänkte det kärlek. Efter två års arbete kunde de flytta in.
– Anders har kunskapen, sedan hjälps vi åt, säger Karin. Och ingen av oss har panik för att det inte är helt färdigt.
Karin Bergfjord tror att det var en kombination som gjorde att de tog sig an det gamla huset.
– Vi har ett motstånd mot slit och släng. Och så gillar vi den här stilen, säger hon.
När familjen Bergfjord fick höra att Katrineholms kommun sökte klimatfamiljer var de inte sena att hoppa på projektet. Under ett års tid har de fått lära sig mer om allt från mat och transporter till energi och beteende. Målet var att familjerna ska minska sina utsläpp med 30 procent.
Familjen Bergfjord lever som de lärt. De har bland annat installerat solcellspaneler på den stora åkern nedanför huset. De säljer den egenproducerade elen och köper el som tillverkats på liknande sätt.
– Solen är det bästa vi har och eftersom vi har möjlighet kändes det självklart att göra det här.
Familjen har valt bort flyget och de har bytt till biogasbil.
– Ja, jag oroar mig för klimatet och jag tänker att man måste börja på individnivå. Men det är klart, ibland känner jag lite sorg och begränsning. Ska jag inte få komma till Indien? Samtidigt känner jag ju mig motiverad att göra de saker jag gör och jag är optimistisk inför framtiden och tror att man kan hitta alternativa lösningar, som ett annat bränsle till flyget, funderar hon.
Egentligen skulle projektet med klimatfamiljerna ha varit avslutat vid det här laget men ett besök återstår, ett på banken.
– Vi ska flytta vårt pensionssparande till svanenmärkta fonder.
Hur gick det då med utsläppen?
Familjen hade cirka 3,5 ton koldioxidutsläpp efter sin första mätning. Efter andra mätningen, med biogasbil, solpaneler och ändrad kost släpper de ut 2,5 ton koldioxid
Familjen Bergfjord försöker men visst har de också dagar som inte går ihop, när aktiviteterna avlöser varandra. De händer att de också svänger förbi drive-in och köper snabbmat i påse.
– Det gjorde vi så sent som häromdagen. Men då valde vi vegetariska burgare. Sedan kom vi hem med alla förpackningar och tänkte "vad tusan, det är inte värt det". Men då får man åtminstone se till att ta det till återvinningsstationen.