Vi är Falcon Brothers. Jag, Bertil och Ronald. Det startade i slutet av 1970-talet då vi någon söndag då och då hasade oss till en bowlinghall i Göteborg och spelade just bowling och drack just Falcon.
Trevliga sysselsättningar båda.
Jag och Bertil har känt varandra sen första klass, och Ronald lärde vi känna på Målarlinjen på Julius Holm när vi lämnat grundskolan bakom oss.
Vi har genom åren träffats till och ifrån, tills för tio år sedan då vi beslutade att ta återbilda Falcon Brothers. Vi har sedan dess träffats två gånger per år, på ett löpande schema hos vem vi ska vara, och spelat bowling, hinkat Falcon, käkat och skrattat oss smått fördärvade stundom.
Minnen så klart, men även nutidssnack och allt mer begränsade framtidsvisioner delar vi glatt och generöst. Det är en mycket nogsam uppdelning, främst från deras sida vad gäller ålder. Jag är äldst, det vill säga senioren, Ronald är mellioren och Bertil som fyller på julafton är junioren.
Det skiljer förresten 38 dagar mellan senior och junior. Kan synas som få dagar med tanke på att vi snart levt i 21 535 dygn.
När det gäller själva bowlingspelet är både Bertil och Ronald på klubbnivå, medan jag själv spelar, just det, två gånger per år. Äldst och sist, så kan jag enklast presenteras i brödraskapet.
Vi var hos Ronald nu förliden helg, och då bestämde vi, ja vi blickade framåt, att nästa sommar planerar vi att fira 180 år i Ronalds och makans lägenhet i Torrevieja i södra Spanien. Vi tre bröder med respektive. Det finns tydligen en bowlingbana i närheten, så spansk bowling lär det bli i så fall. Som renläriga Falconbröder lär vi dock få tubba på det enda och stenhårda kravet att endast dricka det vi heter.
Det gäller att vara alert hela tiden trots den ädla drycken, för vi tre är alla rappa i käften och man kan inte slappna av en enda sekund för då får man en dräpande kommentar dängd i skallen direkt.
Det är med värme och kärlek vi slänger käft på så sätt som man kanske förväntar sig av tre Göteborgare som alla flytt från staden. Det blev som vanligt en mycket trevlig helg i god vänners lag.
Till hösten kommer bröderna till Hallsberg och då ska jag sålunda vara värd. Faktum är att inför det mötet kommer jag att smygträna bowling i Hallsberg för att stå redo och kanske till och med slå någon av klubbspelarna.
Oavsett är vi alla tre vinnare i livets spel vad gäller att finna goda vänner som varit med en och fortfarande är en liten del av ens liv trots att det gått 52 år sedan jag och Berra träffades, och 43 år sedan vi blev med menioren.
Goda vänner är som ett gott årgångsvin. Eller årgångsöl. Blir bara bättre och bättre med tiden.
Just saying.