Redan under första hälften av 1960-talet påbörjades arbetet men den riksomfattande kommunreform som skulle komma att genomföras i början av 1970-talet. Reformen innebar att en sammanslagning av landets småkommuner skulle reducera antalet kommuner från över 1 000 till färre än 300. För våra trakter innebar det att landskommunerna Björkvik, Stora Malm, Sköldinge, Floda, del av Julita samt Katrineholms stad från och med januari 1971 kom att utgöra Katrineholms storkommun. Politik och administration från fem landskommuner och en stad skulle nu dras ihop till en enda stor enhet, en inte helt okomplicerad historia.
Den första politiska ledaren i den nya kommunen blev socialdemokraten Per Engvall, född i Karlskoga 1920 och uppväxt i bruksorten och fotbollsmetropolen Degerfors.
Hans föräldrar var med i Frälsningsarmen och redan som mycket ung blev Per Engvall invigd i ”Armén”. Sin försörjning hade han under ungdomsåren bland annat på det stora järnverket, som under många år var något av det pumpande hjärtat i Degerfors.
Till Katrineholm kom Per Engvall 1942 och då som löjtnant i Frälsningsarmen. Han hade då varit officer under tre år och varit verksam på flera olika platser i Mellansverige. Här blev han hängiven medlem i Frälsningsarmens musikkår, som under många år stod för lördagsunderhållning på Stortorget.
Som så ofta annars kom det att bli kärleken som styrde in Per Engvall på en annan bana i livet. Kärleken hette Clary och ville inte bli frälsningssoldat. Engvall gjorde ett val och började i stället en bana inom verkstadsindustrin, först på Engströms Verkstäder och senare Kristianssons Mekaniska på Fredsgatan. Där började han en ny bana som fackligt förtroendevald. Uppdragen staplades på varandra och till slut var han ordförande för alla kollektivanslutna metallarbetare i Metall avdelning 104 för Katrineholm, Flen och Vingåker.
Vägen från fackordförande till politiker är ofta inte särskilt lång och den 5 januari 1971 välkomnades han till posten som Katrineholms storkommuns allra första kommunalråd. Han lär ha förvaltat sitt uppdrag med den äran, då man tillfrågar ”de som var med” även om vissa tungor hävdar att hans ekonomiska sida emellanåt var något övernitisk. Per Engvall avgick som kommunalråd 1984 och uppdraget övertogs av en sedermera inte helt obekant ung man vid namn Göran Persson. Han slutade dock inte med politiken, utan blev i stället kommunfullmäktiges ordförande, en post han innehade till 1991.