I Katrineholm, Flen och Vingåker handlägger polisen mellan 30 och 40 ärenden om hundattacker om året.
- När fler människor skaffar hund blir också problematiken större, säger Peter Göransson, chef för polisområde mitts serviceenhet i Katrineholm.
Normalfallet, berättar han, är att en hund ger sig på en annan hund och att en ägare blir biten när de försöker få isär dem. Ofta inser ägarna att de har gjort något fel.
- Men ibland kan vi besluta om munkorg eller koppeltvång. Det kan också gå så lång att vi omhändertar hunden eller avlivar den, men det är ovanligt, säger Peter Göransson.
Att de så kallade kamphundarna ligger bakom många av incidenterna är, enligt både polisen och Svenska kennelklubben, något som inte stämmer. I en utredning från 2005/2006 visade det sig att kamphundraserna stod för mindre än tio procent av antalet anmälda hundattacker i landet.
- Det finns inget belägg för att de här raserna skulle vara mer benägna att attackera. Det handlar om att ägaren inte kan hantera sin hund. Det är ett ansvar att ha hund och det ställer också krav på ägare, säger Hans Rosenberg, pressansvarig på Svenska Kennelklubben.
Vallabon Camilla Thörner är ägare till två staffordshire bullterrier. En ras som ibland benämns som en kamphund. Hon säger att hennes hundar är glada och lättsamma och känner inte igen begreppet kamphund i sina hundar.
- Det där är ett hundägarproblem. Det spelar ingen roll vilken ras man har, alla kan hamna i bråk, säger hon.