I Thailand inleds varje bioföreställning med kungssången. En vacker kvinnoröst framför själva sången och det visas olika filmsekvenser ur kung Bhumibols liv som regent.
Jag har varit på bio flera gånger under mina semesterresor till Thailand, så även under det senaste besöket nu i januari. Det som var annorlunda den här gången var att kung Bhumibol Adulyadejs porträtt under kungssången bytts ut mot kung Maha Vajiralongkorn. Det beror förstås på att kung Bhumibol, Rama IX, avled den 13 oktober förra året.
Det pågår en årslång landssorg i Thailand just nu. Thailändarnas stora sorg över den hädangångne kungen märks kanske inte bland barer, kommers och restauranger i turistkvarteren i Phuket, men undgår ingen. Banderoller, monument och reklamtavlor i svartvitt med Bhumibols porträtt finns överallt. Dessa, liksom staket, banker, vägtullbås, statliga inrättningar och skolor har draperats med vad som måste vara sammanlagt hundratals mil med svart och vitt tyg. Det vittnar om hur älskad den nästintill gudaförklarade kungen var.
Många yngre thailändare bär svartvita gummiarmband för att visa sorg och respekt. På många äldre kvinnor sitter kung Rama IX:s monogram i broschform intill hjärtat. Jag ser en taxiförare som har sorgbindel på armen.
Under ett besök på palatsområdet i Bangkok blir vi i den stora turistflocken stoppade av vakter. Vi får stå stilla och vänta under tiden en nästan kilometerlång klunga svartklädda thailändare släpps före oss. De passerar under tystnad och med allvarliga miner palatset där deras älskade kung inte längre regerar.