Vilken fantastisk sommar vi nu lämnat bakom oss. Måste säga att det är den bästa på många år. Jag har knappt sett en geting, endast ett myggbett och få irriterande flugor som hållt en vaken på natten.
Och som traditionen bjuder: Inte ett enda bad. "Jag duschar" är mitt standardsvar när någon med visst fog kallar mig badkruka.
Inte en enda glass köpt, förutom en tradition att åka en gång till Goglass i Hjortkvarn för årets glassintag för min del.
Men det bästa av det bästa. Jag tror baske mig att jag inte behövt klippa gräset mer än tre gånger hittills. Jag skriver hittills för det är en gång till som krävs. På grund av torkan har gräset liksom gått i stå och det är endast på vissa mer lummiga platser i trädgården det ser lite vildvuxet ut, som en tidig Beatles om ni förstår vad jag menar.
På grund av utebliven klippning har en ny fauna tagit plats på gräsytan. Det är faktiskt ängsblommor som i år fått utrymmet att växa till sig. Riktigt fint är det.
Jag gillar sommaren, men inte så mycket hemmavid. Men väl ute på resor är det gott att sitta ute och äta och njuta folklivet. Hemmavid blir det ytterst sällan jag sitter ute och äter eller för all del dricker. Jag börjar alltmer inse att hösten, det är min årstid. Inte precis regn och blåshöst, utan den där morgonknapriga luften inramad av en höstsol och färgexplosionen i markerna. Det är riktigt fint det.