Vi har stämt träff med Jonas Claesson på Backavallen och han kommer lite lagom stressad i en vit bil med Svenska bandyförbundets logotyp och sitt eget namn på. Backavallen är inte någon ny upplevelse för honom, men den här gången är han inte här som spelare, utan som förbundskapten.
Jonas Claesson tillträdde som förbundskapten för det svenska landslaget i våras efter Franco Bergman, men det är inte som sådan han är här.
— Nej, jag är anställd på förbundet så det är som förbundsperson jag är här.
Jonas Claesson kommer direkt från Ljusdal där ett liknande läger pågår och direkt efter Katrineholm så ställer han kosan mot Nässjö, där ett tredje läger pågår för fullt.
— Ja, det blir ganska mycket åkande, men jag bor bara fyra mil ifrån Nässjö så jag åker hem efter att jag är klar med föredraget jag ska hålla här i Katrineholm efter matchen.
På Backavallen pågår det en match och Jonas vill naturligtvis hinna se så mycket som möjligt av den, men han ställer ändå upp på en kort intervju innan han får ägna hela sin uppmärksamhet åt grabbarna på isen.
Du har givetvis varit många gånger här på Backavallen. Har du några särskilda minnen från någon eller några matcher?
— Nej, det har jag knappast, funderar han. Men jag har spelat här med både Vetlanda och Hammarby och kanske även någon landskamp och i ungdomen var jag ofta här och spelade emot KSK, minns Jonas Claesson.
Vad säger du om dagens KVBS, eller Katrineholm Bandy som de vill kallas? Känner du igen någon spelare?
— Nej, det gör jag inte. Men en ledare, Micael Ericsson, känner jag igen, skrattar han.
Hur ser du på bandyns framtid, har den någon framtid utan inomhushallar?
— Ja, det tror jag definitivt, det är inte ett måste att ha inomhushallar, men det är önskvärt naturligtvis.
Har du hunnit få något intryck av dagens nya generation spelare.
— Inte just de här som lirar just nu, men i allmänhet så är de väldigt duktiga tidigt. Välutbildade och bra tränade. Så jag tycker framtiden ser ljus ut, avslutar Jonas Claesson.