Jag hoppades att jag inte skulle behöva skriva mer om prästbråket i Sköldinge-Lerbo. Men så kom Domkapitlets fällande dom mot prästen och förra kyrkoherden Ann-Christin Dan. Straffet är villkorligt, prövotiden är tre år. Forstätter hon som hittills mister hon sin behörighet som präst.
I formell mening är det inte en dom, utan ett beslut av Domkapitlet. Men det finns en skrivelse som avses motsvara domskälen i en dom. Men – och det är det som gör dramat obegripligt – hur noga jag än läser hittar jag inga konkreta, hållbara motiv för fällningen. Det är en själlös dom utan skäl.
Visst räknas det upp en massa saker i syndaregistret. Ann-Christin Dan är eller har varit med i syföreningen. Ett antal personer har chartrat en buss och åkt till en Gudstjänst i ett annat pastorat där Ann-Christin Dan tjänstgjort. Och hon har deltagit i en studiecirkel i Studieförbundet Vuxenskolans regi om Martin Luther, ledd av den allmänt betrodde kyrkopolitikern i Katrineholm, Göran Lind. Och hon följde med, som deltagare, på en resa till Tyskland i Luthers fotspår.
I texten sägs allmänt att Ann Christin Dan splittrar församlingen och att kyrkans personal mår illa, av allt att döma av Ann-Christin Dans blotta existens.
Brott mot direktiven
Ju mer jag läser desto underligare blir domen. Man lutar sig mot paragrafer i kyrkoordningen, paragrafer som i princip såvitt jag förstår handlar om prästers skyldigheter att följa direktiv från biskop och andra kyrkliga potentater (de kallas ”förmän”) om teologisk inriktning och tillämpningen av Svenska kyrkans lära. Men här handlar det om att Ann-Christin Dan anses ha brutit mot biskopens order om att hon inte får verka som präst i Sköldinge-Lerbo pastorat. Det har hon inte gjort.
Domkapitlet har hittat ett enda exempel: hon vigde ett Katrineholmsbrudpar i Katrineholm. Det visade sig sedan att paret fortfarande var skrivna i Sköldinge. Därför var det ett brott mot direktiven.
I domen sägs egentligen inget om den ursprungliga striden, den som ledde till att Ann-Christin Dan till slut tvingades säga upp sig. Fällningen och den villkorliga domen, prövotiden, grundas enbart på nämnda händelser efter det att hon slutat som kyrkoherde.
Ann-Christin Dan får, enligt Domkapitlet, inte vara med sina vänner i syföreningen. Som före detta kyrkoherde kan hon inte delta som privatperson eftersom hon är präst. Men hon beskylls inte för någon avvikelse från Svenska kyrkans lära – inte för att försöka sprida någon irrlära över huvud taget.
Sekten Lerbo
Ändå blir det sammanfattande intrycket av hela skrivelsen att Domkapitlet ser Lerbo församling som en sekt med Ann-Christin Dan som sektledare. Men det skriver man förstås inte.
Att Domkapitlets dom för mig är fullständigt obegriplig beror på att ett antal personer som jag känner och som jag normalt sett har förtroende för, i något fall stort förtroende, ställer sig bakom det innehållet. Tyvärr med väldigt tunna argument. Jag har hela tiden tänkt att det måste ligga okänt, någon konkret händelse bakom detta drama. Jag kan nu konstatera att Domkapitlet, om det som Domkapitlet skriver stämmer och det inte har mer att säga, inte drar sig för att fälla på substanslös grund. Det finns inget som ens liknar rättssäkerhet.
Varför?
Risken för stor
I Vingåker verkar skolbråket numera har begränsats till en intern socialdemokratisk strid mellan etablissemanget och en del gräsrötter. Det lär bli spännande nomineringsmöten framöver. Jag har slagits av tanken att försöka klä ut mig till socialdemokrat av Vingåkerstyp och försöka ta mig in på att möte med Arbetarekommunens möten framöver. Men risken att bli avslöjad är för stor.
Det blir naturligtvis ingen folkomröstning om skolorna i Vingåker. Är det verkligen någon, som på allvar trott att en sådan skulle genomföras?
Protesterna och känsloyttringarna i våras mot det sätt på vilket skolfrågan sköttes var på flera sätt ett demokratiskt hälsotecken. Namnunderskrifterna med krav på en folkomröstning var i sak mest en form av protestlistor mot skolnedläggningarna. Som sådana var kravet värt att behandlas med respekt.
För egen del har jag hela tiden haft klart för mig att det inte blir någon folkomröstning om skolorna. Av det enkla skälet att det inte går att genomföra i den här frågan en folkomröstning som blir till nytta för någon. För vad ska kommuninvånarna egentligen ta ställning till. Hur ska ett ja- eller nejalternativ egentligen se ut. Ja till vad? Nej till att lägga ner redan nedlagda skolor?
Den i hast och desperation formulerade texten med alla namnunderskrifterna är knappast användbar ens som underlag till konkreta ja- eller nejalternativ.
Fega politiker
I realiteten har kommunfullmäktige ingen möjlighet att bestämma sig för en folkomröstning om skolorna i Vingåker nu. Kommunfullmäktige och kommunstyrelsen har valt att göra en formellt korrekt beredning, det vill säga i laga ordning pröva om en folkomröstning ska göras, men resultatet har hela tiden varit givet.
Om en folkomröstning, med hela den jätteapparat som en sådan kräver, skulle ha genomförts så hade den ändå varit enbart rådgivande.
Folkomröstningar måste handla om övergripande och mycket långsiktiga frågor. Till exempel sådana som planeras i kommunerna Hammarö och Karlstad i anslutning till nästa års allmänna val. Där ska folket ta ställning till om de tycker att Hammarö och Karlstad ska gå ihop.
Det är kommunala folkomröstningar i min smak. Tyvärr är våra politiker i Katrineholm och Vingåker för fega för att ens diskutera nöjligheten till en motsvarande vettig folkomröstning i västra Sörmland.