Jag är så gammal att ångloken fortfarande gick i trafik när jag var liten. Det var något mycket speciellt när tåget blåste och ångan vällde fram som ett stort rökmoln. Eftersom jag då bodde på Norr och hade nära till den gamla gångbron var det ofta jag gick dit för att stå där på bron omgiven av "rök". Mer dramatiskt än "Dimmornas bro".
En junidag 1981 var det dags för ett gästspel. Samma ånga, samma typ av lok. Ja, bron var förstås ny, men känslan var den samma.