En kväll i tv-soffan var det 100 personer som avstod i lördags för att i stället bänka sig runt supébord i Föreningsgården i Vadsbro.
Jag hörde inte någon som ångrade valet efteråt.
Officiella premiären på Spanska flugan blev en helafton. Från första tapas-rätten via varmrätt och efterrätt till sista repliken efter två timmars förveckling.
Senapssången
”Ack vad vore livet utan senap, senap....” sjunger Kung Blackes Gycklare från scenen.Ögonblicket senare stämmer publiken in i Senapssången. ”Senap är vårt öde, vårt hopp vårt allt.”
Jubel, applåder och skratt, ibland till tårar, är salongens gensvar när senapsfabrikören Klink, spelad av Bo Flodin, försöker trassla sig ur den kniviga situation han försatt sig i.
– Lite pirrigt är det. Men det hör till, säger regissören Pia Widlund.
Hon ingår för kvällen i kökspersonalen och ser på avstånd hur Kung Blackes Gycklare tagit nya steg i Spanska flugan som man repeterat sedan i somras.
– Sången är det tydligaste. Eva Hammarstrand som kapell-mästare betyder massor.
Skrattfest
Så bryter skrattet loss i hundra strupar som aldrig tidigare. Med Mats Frankenberg som unge herr Fjellner går förvecklingarna vidare med Carina Gerhardsson som Betty och Lisa Svensson som senaps-fabrikörens dotter. Kompisar, arbetskamrater, goda vänner, bekanta och grannar i publiken är med på noterna varje ögonblick.
Ger järnet
På scenen ger det energi. ”Vi har gjort människor glada sedan 1986” skriver gycklarna om sig själva. I lördags kväll var det gott om glada leenden när publiken bröt upp. Och tacka för det. Man hade ju deltagit i en skrattfest.