På tisdag infaller det kinesiska nyåret och grisens år, en tid som symboliseras av ärlighet, tålamod och omtänksamhet. Under lördagskvällen förvandlades därför skolmatsalen Kupolen till en myllrande festplats där 200 gäster i alla åldrar firade tillsammans.
Det sjöd av liv och rörelse, musiken pulserade från högtalarna och framför scenens rödglittrande draperi bjöds en kavalkad av dans- och sångnummer och en modevisning med färgstarka detaljrika dräkter.
Hun Tai Nguyen från Fagersta letade sig fram genom folkhavet med ett saligt leende på läpparna.
– Ikväll känns det som jag är tillbaka i Vietnam, sade han med eftertryck.
Vid entrén stod ett prunkande träd översållat av gula blommor och smyckat med mynt och röda hängen.
– Det kallas för Bong mai och är för oss som er gran under julen, förklarar Mai Du som är en av festfixarna i Katrineholms vietnamesisk-kinesiska kulturförening.
Hon berättar att ett måste på nyårsbordet är bahn tet, en klibbig riskaka med kött och gröna bönor som sveps med bananblad och ångkokas i sex timmar.
– Sen ger vi barnen varsitt rött kuvert med pengar, lite som era julklappar. Det ger lycka och tur inför det nya året.
Mattias Andersson och Ngoc Chan från Valla firade in nyåret med barnen Victor, William och Oscar. Hela familjen var ståndsmässigt klädda i vackra högtidsdräkter i gult och rött från Vietnam.
– De färgerna passar det nya året då de symboliserar lycka, förklarade Ngoc Chan.
Sedan oktober har förberedelserna pågått för årets happening och överskottet går till hemlösa barn i Vietnam. Ryan Nguen gläds åt att föreningen kan sprida den österländska kulturen vidare.
– I väst förstår man inte hur stort vårt nyårsfirande är. I Vietnam är det gigantiskt och man firar oavbrutet i tre dagar. Det är en happening där man träffar sina närmaste och sina landsmän. Våra barn som bor i Sverige har tur, de får fira jul och två nyår, säger Ryan Nguyen.
Kvällens clou blev lejondansen. I glittrande dräkter med fransar och guldpaljetter virvlade de yviga lejonen fram till taktfast musik. Det gällde för de fyra dansarna i lejonens bambuskelett att hålla koll på var de satte tassarna.
– Det är rätt svettigt efter fem minuter, men det är roligt, förklarade Minh Bui.