Kostchefen i Katrineholms kommun, Camilla Wiström, blev tillförordnad chef för service- och teknikförvaltningen. Företrädaren, Roger Lavrell, hade nämligen plötsligt utnämnts till tf chef för Viadidakt, som är Katrineholm och Vingåkers kommuners gemensamma förvaltning för vuxenutbildning (i vid mening), arbetsmarknad och integration.
Den tid då det ansågs vara meriterande för en förvaltningschef att ha specialkompetens inom sitt tyngsta verksamhetsområde är kanske förbi. Specialisterna är numera ofta hänvisade till mellanchefs- eller lägre befattningar. Förra kostchefen kan vara ett hälsosamt tecken på att jag har fel. Men grunderna för att Lavrell fick hand om Viadidakt har inte redovosats. Handlar det om att spara?
Ser ett mönster
Länge trodde de som bestämmer i kommunerna, att befattningshavare med specialistkompetens också kunde vara, eller bli, bra chefer med förmåga att leda en verksamhet och leda den rätt. Kanske tog de chefskompetenta specialisterna slut. Kanske blev de bara gammalmodiga?
Så långt kommen i den här texten måste jag vädja till er alla läsare: missförstå mig inte! Båda här namngivna chefer är säkert tillsatta för att de är särskilt väl lämpade för sina chefsuppgifter. Jag har ingen anledning att misstro de nytillsatta tf-cheferna eller de som tillsatt dem. Jag nämner dem för att de är nytillsatta, offentliga chefer. Men jag skönjer ett mönster, som sätter snurr på funderingar jag inte kommer ur.
Om jag vill hålla mig inom lagstadgad hastighetsgräns när jag kör bil är det bra att då och då kasta en blick i backspegeln. Det finns ju de som vill köra fortare. Det måste ske utan att jag förlorar sikten framåt. Men när jag kastar en blick bakåt i tiden drabbas jag av någon sorts demokratisk nostalgitripp. Jag minns plötsligt av någon anledning en gång när en tjänst som gatuchef skulle utlysas.
Gedigna erfarenheter
Det hör till saken att vid den här tiden var gatuchefen en betydande person i samhället och en av kommunens högsta tjänstemän med ansvar direkt under och inför kommunstyrelsen.
En av frågorna som diskuterades inför nyrekryteringen handlade om huruvida kommunen kunde ge avkall på det traditionella kravet att gatuchefen måste vara civilingenjör. Om jag minns rätt beslutades att det formella kravet inte behövde vara avgörande. Andra meriter kunde vägas in vara tyngre. Men fortfarande handlade det om specialistkompetens och gedigna erfarenheter inom verksamhetsområdet.
Diskussionen fördes och beslutet fattades på politisk nivå. Besluten förankrades för säkerhets skull hos oppositionen. Ordningen var den, att tjänstemännen var specialister medan politikerna hade det övergripande ansvaret och fattade de övergripande besluten. Särskilt viktiga beslut, som detta, fattades i samförstånd med oppositionen. Vissa perioder fick inga kommunala tjänter återbesättas med mindre än att kommunens särskilda personalnämnd tillstyrkt. Nya tjänster skulle alltid beslutas på lägst nämndnivå och alla förändringar i förvaltningarns organisationer skulle beslutas av kommunfullmäktige.
Först kontrollerat...
En sådan ordning skulle inte fungera i dag. Steg för steg infördes en nyordning. Först under strikt kontrollerade och av politiker i olika instanser beslutade former. Fördelen med kontrollen var att allt blev tydligt för medborgarna, Varje förändrad och nyinrättad kommunal var ju nogsamt protokollförd.
Det har gått ett antal år sedan två dåvarande förvaltningschefer i Katrineholms kommun, på var sitt sätt vid olika tillfällen, rått upplyste mig om att politikerna, och framför allt inte medborgarna, inte ska lägga sig i vissa saker. En av dem deklarerade i klarspråk: ”Man kan inte ha demokrati till vilket pris som helst”.
Jag uppskattar mannens uppriktighet, Vi hamnade då och då i gräl men blev mycket goda vänner och han lärde mig en hel del om hur saker egentligen funderar. Även när vi var oeniga om huruvida det som gjordes var bra eller inte berättade han gärna hur det gick till.
Inbjöds att räkna
Det hade framgått att personalen vid en förvaltnings centrala stab omärkt måste ha utökats med flera persone . Nya befattningshavare med nya titlar uppgavs som handlägare till olika ärenden. Jag försökte ta reda på hur många. Och jag frågade efter beslut. Om det fanns protokoll fick jag i alla fall inte se dem: ”Vi kan ju inte hålla på någon sorts att-sats-demokrati!”.
Jag visste då inte att politikerna i den ansvariga nämnden hade slutat att besluta ”att inrätta en tjänst som...” och i nästa att-sats: ”att tillsätta tjänsten som... med Xxxx Xxxxx. Jag inbjöds i stället att komma till kontoret och räkna antalet personer som satt där. Men jag vet fortfarande inte om och i så fall när det fattades beslut om att avskaffa ”att-sats-demokratin”.
Ett tag trodde jag att chefen bara ville dölja antalet nya tjänster. Sedan förstod jag att politikerna allt mer okontrollerat hade lämnat den övergripande makten över tjänstemännen till tjänstemän.
Mål och visioner
Mönstret jag tycker mig ana nu är, att den ledning som förr var politisk lämnats över till anställda chefer som i första hand antas vara experter på det närmast filosofiska begreppet ledarskap. Politikerna fattar beslut om en del mer eller mindre tydliga och välformulerade mål, som när de blir lite mer litterära kallas visioner. Och sedan, förstås, bestämmer de hur mycket (eller lite) pengar som förvaltningarna ska få.
Apropå pengar. Härom dagen kom ett officiellt besked från Camilla Wiström med exakt angivna kostnader för städningen i Katrineholm. Flertalet av siffrorna stämmer med vad nämndledamoten Carl Frick (MP) räknat ut och som jag redovisade förra veckan.
Jag har inga invändningar mot siffrorna som Wiström visar. Men frågan om hur förvaltningen tror sig kunna skriva ner avtalsbundna städkostnader med flera miljoner kronor förblir obesvarad. Den detaljen blir, dessbättre en fråga för fullmäktige på måndag.
Guldbyxor
I en stort uppslagen artikel i tidskriften Kommunal ekonomi berättades för något år sedan att Roger Lavrell är en fena på att hålla budget. Under sin karriär i Eskilstuna, där han började som mätpojke, gick han under benämningen ”Pojken med guldbyxorna”.
Det har sagts att Lavrell, som före detta chef för service- och teknikförvaltningen, är en av kreatörerna till den nu så uppmärksammade städbudgeten. Den budgeten kräver guldbyxor. Problemet för service- och teknikförvaltningen blir då att guldbyxorna nu flyttats till Viadidakt.