En black om 
demokratins fot

POLITIK
Kommunfullmäktige den 16 maj 2011…
Safiren
Ordförande: Leif Tronelius
Sekreterare: Gunnar Westermark
Medverkande: Sisådär 60 folkvalda

Övrigt2011-05-18 07:15

Det sägs vara en myt att politiker aldrig lyssnar på vanligt folk. Lyssnar vanligt folk på politiker? Det bör de göra – särskilt i Katrineholm.

Då skulle de förstå, säkert också häpnas och förargas, över att finfina rättigheter som fri debatt och ideologiskt meningsutbyte ibland faktiskt kan bli en black om demokratins fot.

Som denna kväll. Bara kort går kommunfullmäktiges majsammanträde i trevlighetens tecken. Barbro Kågebrand får blomsterkvast och applåder för sin pausjympa på jobbet. Isabelle Persson från Kulturskolan sjunger popvisa i kamp med högtalarsystemets rundgång.

Trevligt, trevligt.

Mycket var lojt

Å tidningens vägnar var undertecknad här en kväll år 2000 för att fritt reflektera över och betygsätta våra folkvaldas insatser på den högst beslutande lokala politiska arenan. Det mötet var ordinärt av det extraordinära slaget. Pang, pang, pang, smällde Leif Tronelius ordförandeklubba, när ärendena avverkades maskinellt och utan storm i ledamöternas vattenglas. Mycket var lojt.

Men där fanns ögonblick av knivskärpa i resonemangen. Där syntes en tydlig politisk konstruktivitet. Och där härskade en hjärtlig, bara stundtals rå, respekt politikerna emellan.

Påverkade av fullmånen?

Våren 2011 är ett fullmäktigemöte en helt annan femma. Vittnesmål berättar om småaktig irritation, dåligt uppträdande, respektlöshet och rygghugg. Lukten av surkart i Safiren är därför inte förvånande. Men den är en besvikelse. Katrineholms-Kurirens kommunreporter Marlene Hamsch har en teori. Hon har upptäckt att dessa möten sammanfaller med fullmånens fas. Det är då vi lär bli lite galnare, en smula själv-destruktiva, rentav aggressiva. Det är nästan så att jag köper den teorin.

Moderaternas Lars Härnström vill för sin del att hela församlingen denna kväll ska köpa idén om en one stop shop, en effektiv samhällsbyggnadsförvaltning som ska samla flera kommunkontor i ett.

– Jag tror och hoppas, säger han.

Alla, och särskilt oppositionsrådet Ewa Callhammar (FP), vet att han hoppas på för mycket. Callhammar har lunchat sig proppmätt på stenhårda motargument och nu kommer de upp. Hela kvällen.

Miljöpartisten Gudrun Lindvall häver sig också gärna i talarstolen. Hemma på hennes gata i stan, skulle politikerna aldrig lägga ett sånt urbota dumt förslag.

– Man brukar säga att inget är nytt under solen. Så är det med det här ärendet, underkänner hon.

Och så är pajkastningen igång. Och tiden, den för samhällsutvecklingen så dyra, går. Vid sidan av sitter kommunchef Mattias Jansson med sitt entourage av laptopskärmar. De är ett klent skydd när Callhammar kastar sig över Torgerd Jansson (S), vän av det beslutsförslag som sonen kommunchef har berett.

– Kan det vara så att du företräder din son i den här frågan? Då är det snudd på osmakligt.

Nej till allt

Majoriteten av fullmäktigeförsamlingen mullrar nu upprört mot folkpartisten. Och kommunalrådet Göran Dahlström (S) ser trött ut när han säger:

– Det där är egentligen värt en ursäkt.

Utanför Safiren väntar en tjej på skjuts av killen i den blågröna sportbilen. Röda ladan dryper av innebandysvett. På en bänk vid Nordanåsbron brottas en man med spritens demoner. Och kommunfullmäktige har bara börjat i sin långa färd mot – nästan – ingenstans. Med bara två timmar kvar av mötet, återstår ännu 22 ärenden. Detta är ett problem. Debatterna om de enskilda ärendena – så mycket pladder, som en av politikerna kommenterar – framstår ofta som oklara i sitt syfte. Det är nej till allt, från båda håll. Ärende-listorna är digra och tiden kort. Demokratin tar stryk; mycket hinns inte med, blir för gammalt, förlorar sin betydelse.

– Men du ska se snart, när det trycks på knappen: drrrrrr! kommer det att säga, ler kristdemokraten Joha Frondelius uppmuntrande.

Våt filt över demokratin

Det gör det inte alls. När mötet blåses av för denna månad, återstår fortfarande tio ärenden. Att hänskjuta till debatt och beslut nästa gång. Eller kanske gången efter den.

Filten som faller över demokratin är våt. Och den lägger sig tung också över politikernas agerande. Nog är det så att vanligt folk lyssnar på dem. Men mycket litet av demokratiskt värde når fram under filten.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om