Den så kallade kunskapsskolan har ju blivit i ropet igen; plötsligt framställs vad som borde vara en självklarhet som något nytt: Den främsta uppgiften för skolan anses vara att eleverna får så goda ämneskunskaper som möjligt.
Men ändå verkar kunskap, reflektionsförmåga och eftertänksamhet inte vara det som värdesätts högst i dagens samhälle.
Är du arbetslös eller vill du byta jobb? I så fall tycks det numera, av platsannonserna att döma, vara helt avgörande att du är tillräckligt "driven". Vad nu det betyder. Att "ta för sig" är vägen till framgång.
Inom politiken syns samma tendens. Politiker ska självklart ha åsikter, men de får gärna vara välgrundade och underbyggda med sammanhållna argument. Det är knappast den typen av politiker som har medvind nu. I stället får trumpister och andra populister framgång på mer återhållsamma och resonerande politikers bekostnad.
Det oroar mig. Låt oss i stället för eftertankens kranka blekhet tala om det vackra i ett ansikte som inte är rödflammigt av upphetsning och ilska. Hur vore det med en platsannons som, förutom för yrket relevanta kunskaper, efterlyser en person som är eftertänksam, inte drar tvärsäkra slutsatser, gärna är allmänbildad men också tillåts vara introvert och nördig?