Lördagen före jul träffas en grupp eftersöksjägare hos Daniel Ajax på Bogården utanför Vingåker.
När vi anländer till Bogården möts vi av en törvedstubbe som brinner välkomnande och värmande på gårdsplanen.
En efter en droppar de inbjudna jägarna in. Uppslutningen är god trots att det är nära julhelg och många är hemma för att förbereda den stundande familjehögtiden.
Ytterdahl och gårdens ägare Ajax hälsar alla välkomna och förklarar att avsikten med träffen utöver att jaga tillsammans är att möta varandra och få lättare att samarbeta vid eftersök.
Relativt snabbt kommer diskussionen igång och ett genomgående ämne är trafiken och den hänsynslöshet som många bilister och lastbilsförare visar vid olyckor.
Ernie Arnell Axelsson är ofta ute på eftersök på riksvägarna.
– Jag har varit med om att lastbilar har blåst förbi utan att sakta in, det har till och med hänt att de kört över ett påkört vilt mitt på vägen samtidigt som vi arbetat i närheten. Det har blivit värre med åren, folk är så stressade och förmodligen ligger fokus även på en mobiltelefon. Vi har speciella tält och varningsljus men det respekteras inte, berättar han frustrerat.
Jörgen Ytterdahl Svensson säger, att om det känns otryggt ska man ta ut polis till platsen för att stötta upp. Det är en rättighet att få den hjälpen för att undvika olyckor.
Jägarna får inte använda blåljus. Det blå varningsljuset är reserverat för räddningstjänst, polis och ambulans, ingen annan får använda sig av blått varningsljus.
NVR (Nationella viltolycksrådet) organiserar eftersöksjägarna. Här ingår flera olika organisationer, till exempel, Naturvårdsverket, Jägareförbundet, polisen, Trafikverket och en mängd olika organisationer som deltar i arbetet.
Det är polisen som tar besluten att ringa ut eftersöksjägaren. Först ska en kontaktperson kallas ut och han i sin tur kontaktar eftersöksjägaren. I Vingåkersområdet finns det fyra kontaktpersoner. Polisen som fattar beslutet är i dag placerad på RLC (Regionledningscentralen) i Linköping.
Naturvårdsverket beslutar om ersättningarna för eftersöken. Ersättningen är relativt låg och en av de delar som jägarna påpekar är att det inte utgår någon milersättning.
Just nu pågår en översyn av hur utrustningen ska se ut. Jägarna har speciella tält, varningstrianglar och västar som talar om vad det handlar om. En pannlampa kommer på tal och lockar fram ett litet skratt i gruppen. Jörgen Ytterdahl Svensson visar upp lampan som knappt duger att lysa upp en karta med.
– Den ingår i översynen av utrustningen och vi vill ha en lampa som lyser betydligt kraftigare och har lång lystid, säger han.
Är det en frivilligorganisation?
– Ja, men när vi är med så är vi skyldiga att göra de åtgärder vi är ålagda. Polisen är våra uppdragsgivare och står för försäkringar med mera. De har alla våra hundar registrerade så det blir rätt ekipage som kommer ut. Jag kan inte komma ut med en oregistrerad hund, då finns inga försäkringar, säger Jörgen Ytterdahl Svensson.
Flera av jägarna har allt från en hund till 8–9. Oftast är hundarna specialiserade på olika uppdrag. Älg kräver en typ, vildsvinet kräver en annan typ av hund för att klara uppdraget.
Det märks tydligt på jägarna på träffen att detta är ett uppdrag som tas på största allvar.
Daniel Ajax menar att det är ett samhällsuppdrag och inget vilt ska behöva lida mer än nödvändigt när olyckan har varit framme.
I samhällen är det besvärligt då många inte är vana vid avlivning av djur och det är en utmaning med åskådare runtomkring. Dessutom är det bara den utkallade eftersöksjägaren som får utföra uppdraget, inte ens en jägarkamrat får delta.
Bengt Andersson berättar att jägarna är beredda att åka ut alla tider på dygnet och i stort sett alla olika typer av väder för att ta hand om skadat, påkört vilt.
Samstämmigheten i gruppen är stor över att de huvudsakliga problemen med eftersöken i första hand är hänsynslösa trafikanter och i andra hand bristfällig utrustning. Men positivt är att både utrustningen och ersättningarna håller på att ses över.
Efter det informella mötet har ljuset kommit för jakt och då tar värden och jaktledaren över för att dela ut passen till dagens första drev. Han berättar vilket vilt som är lovligt och får skjutas. I det första området kan man förvänta sig vildsvin och dovhjort.
Kurirens reporter passar på att följa med Jörgen Ytterdahl Svensson till hans pass för att uppleva spänningen och väntan när hunden är i full gång med att driva något vilt.
Det dröjer inte lång stund innan drevet kommer i gång men det tar långa omvägar och försvinner till och med in på grannmarken. Pejlen och GPS:n på hunden gör det lätt att följa.
Vi har turen att få se en grupp dovhjort passera på en höjd, förvarnade av fåglar. Djuren i sin tur har turen att befinna sig på behörigt avstånd och klarar sig undan.
Sedan passar undertecknad på att få i gång värmen igen genom att följa med hundföraren. Det är spanieln Boris som får jobba. Det är lite trögt till en början men efter flera tillbakaturer för att kolla att husse Stefan Fridén är med så får Boris upp en hare.
Det blir inget skjutet denna gång heller, men vad gör det när dovhjortsfärs, kaffe och kaka väntar på sällskapet vid återsamlingen innan träffen avslutas efter ännu ett drev.