Renoveringar är såklart inte begränsade till sommaren, men det är då det finns mest tid till att arbeta med de projekt man kan tänkas ha på gång. Och har man inga egna projekt kan man alltid titta på andras i de otal tv-program där torp ska rustas och altaner byggas ut.
På sommaren ökar hastigheten på renoveringståget. Det tåg som sakta tuffat på hela året får plötsligt en extra skjuts och fler människor än vanligt trängs för att få kliva på. Jag har varit på det här tåget. Jag åkte med under vad jag tyckte var en ganska lång tid - för att sedan kasta mig av i panik.
Jag och sambon har renoverat vår lägenhet. Nymålade väggar, nytt golv och helt nytt kök har det blivit och det ironiska i det hela är att lägenheten bara är på 36 kvadratmeter och att vi egentligen inte har gjort någonting av arbetet själva. Vi har anlitat firma. Vitt och lagligt förstås, men likväl har vi inte lyft en hammare för egen maskin.
Men jag har ändå fått nog. Jag vill aldrig mer bo i en byggarbetsplats. Anledningen är att det tär på en. Det tär på psyket att inte på flera veckor ha tillgång till sitt kök när man redan bor i en minilägenhet. Det tär på förhållandet, man blir grinig på den andre för att arbetet aldrig tycks bli klart. Och även om man anlitar professionellt folk blir det i alla fall inte alltid som man har tänkt sig. Plötsligt ringer grannen på och säger att någon har borrat ett hål rakt in till deras kök...
Så nu är jag klar. Jag har klivit av renoveringståget och planerar inte att skaffa någon ny biljett. Jag vill inte leta nya projekt och tillbringa helgerna på Bauhaus i jakt efter fler byggvaror. Jag vill bo i och njuta av det som redan är färdigt. Och nästa gång jag flyttar tänker jag leta tills jag hittar det som är perfekt och redan klart.
Det är i alla fall så det känns nu, men samtidigt har jag lärt mig att man aldrig ska säga aldrig. Det kan hända att jag ändrar mig, även om det just nu känns osannolikt. Om några år kanske jag står där med mitt eget nyinköpta torp, snickarbyxorna på och med penseln i handen ivrig att få förvandla det där torpet till mitt alldeles egna sagoslott.
Det känns avlägset i dag, men människan glömmer fort. Snart kanske nästa projekt är igång, fastän vi precis har sagt "aldrig igen".