Dottern berättar att hennes båda föräldrar flyttade till äldreboendet 2015. Under en längre period har dottern ställt sig frågande till omvårdnaden på avdelningen. Dottern skriver bland annat att i flera fall är det hon som anhörig som varit observant och ställt diagnos på föräldrarna. Nu har hon satt en rad frågor på pränt i en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg.
I maj i år avled hennes far hastigt. Dagarna dessförinnan påpekade hon åtskilliga gånger för vårdpersonalen att hennes pappa var mycket trött och andfådd, hade hjärtsvikt och hade lätt att få lunginflammation. Kvällen innan han dog, ska dottern ha fått höra, att hennes pappa satt i en rullstol i dörren till lägenheten och ropade efter personal. Samma kväll försökte den äldre mannen att ringa till sin dotter vid fem tillfällen.
Dottern skriver i anmälan att hennes pappa inte visste hur han skulle komma i kontakt med personalen. På lappar i sitt rum hade han skrivit upp telefonnumret till äldreboendet, både dag- och nattnummer.
Vem ansvarar för konsekvenserna av att brukaren inte har larm? undrar dottern i sin anmälan
Dotter påtalar också att hennes pappa inte tagit sin medicin vid alla tillfällen. Vid två tillfällen var personalen dessutom på väg att ge medicinen till hans hustru och tvärtom.
Hur säkerställs att brukaren ges rätt medicin? Och vem ansvarar för följderna vid utebliven medicinering eller felmedicinering? undrar dottern vidare.
När det gäller vården av modern ifrågasätter hon bland annat varför larmet stängs av utan att någon kontrollerar vad brukaren vill.
Hon ifrågasätter också varför hennes mamma tvingas äta antidepressiv medicin när den äldre kvinnan säger att hon inte mår bra av dem. Dottern ifrågasätter också det bemötande som hennes mamma fick i samband med att hennes pappa dog.