Vi stötte på de båda bohemerna på Stortorget i Katrineholm och försatte inte tillfället att få en pratstund med de vanligtvis kringflackande grabbarna.
För Bertils del sjunger knalleturnerandet på sista versen, berättar han.
– Du vet, jag har hållit på med det här i 20 år. Blev ju ”panscho” förra året. Och nån gång ska man sluta även med det man älskar, säger Bertil Green, som sedan 33 år tillbaka är bosatt i Tranås.
För den oinvigde kan vi tala om att Bertil, som under Vingåkersåren alltid fick heta Bert fastän det står Bertil i prästbetyget, på den tiden det begav sig var resande på Ljungströms i Vingåker. Ett ganska glassigt jobb med stor flott bil.
Hur kan man byta bort det?
– Jag hade fått nog, jag ville nåt annat. Jag ville bara byta bort det invanda och inrutade. Jag kände ingen frihet, förklarar Bertil.
Vi skriver 1990–1991 när Bertil tog klivet över till ”knallandet”.
Läs mer om knallandet i Katrineholms-Kuriren!