Sommaren är över och tidningarna fylls av "så kommer du i form efter semestern"-tips. Ett kilo minus i veckan utlovas om du bara följer kostråden slaviskt och hänger dig åt ett träningsschema som knappast gör det möjligt att upprätthålla ett knegarliv.
För en herrans massa år sen kom Viktväktarna till min hemstad. Jag kom glatt trallande till mötena, kilona rasade av mig när jag levde på tonfisk i vatten, grönsallad och fettfri dressing. På ett möte stod konsulenten framför oss nyblivna hälsofanatiker och sa att motion, det kunde ge muskler och muskler väger mer än fett. Så det var inte så himla viktigt, det där med att röra på sig.
Jag återvände rätt snabbt till både min choklad och mina Friskis & svettis-pass.
Detta hände för länge sedan och i dag vet alla bättre. Fläsket ska röras på, så mycket det bara går, men träning allena biter föga på extrakilona.
Trots att vi vet att inga dieter fungerar i längden finns det gott om lycksökare i bantarbranschen. Den mänskliga hjärnan vill ha quick fix och bekräftelse i bästa, ohållbara "Biggest loser"-stil. Det råder ingen brist på folk som går på nitar i sin desperata strävan att hamna inom BMI-skalans tveksamma ramar. Trots att vi har så mycket kunskap och forskning att tillgå finns fortfarande verkningslösa bantarpulver och teer och piller och soppor till hutlösa priser. Jag blir förbannad när jag tänker på samvetslösa entreprenörer som tjänar storkovan på andras känsla av att vara värdelös och hopplös, entreprenörer som spottar ur sig nya speciallivsmedel och böcker i takt med att den senaste diettrenden får dem att vända kappan efter vinden.
I somras hamnade jag framför tv-reklam som visade hur en undergörande maggördel bokstavligen skulle bränna fett från midjepartiet - efter det att gördeln tagits av. Först skrattade jag, sedan häpnade jag. En liten fråga bara: om gördeln faktiskt fungerade skulle väl varenda människa ha en i sin ägo?
En annan sak: "före"-bilden visar alltid en sorgsen hösäck med Quasimodo-hållning, hakan tryckt mot bröstet och magen putande. Samma människa på den vackert ljussatta "efter"-bilden (som mycket väl kan vara tagen samma dag) sträcker leende på sig, drar in magen och blir 15 kilo lättare tack vare bildvinkeln.
Fetmakirurgins företrädare hävdar att deras sätt att komma åt fetmaproblematiken är det enda som fungerar. Den aktuella forskningen pekar på att det är just så. Men för den som ogärna lägger sig under kniven finns det bara en sak som funkar: att äta mindre. Inte äta bara vissa saker, mer sällan, oftare, stående på huvudet, inlindad i cellofan eller enbart genom sugrör. Äta mindre och bättre är vad som gäller. Jag har kommit en bit på väg men herrejösses vilket motstånd som bjuds i en värld full av choklad.
Det är ingen som helst idé att försöka gå ner i vikt för att leva upp till hopplösa ideal. Det måste handla om att vilja må bra, inte om att nå en viss siffra på vågen. Men förändringen är långsam och gäller för resten av livet. Det är olidligt svårt och väldigt chokladfattigt men det ska tamejtusan gå.