Det var bröderna Sven, Gösta och Bertil Lindkvist som flyttade upp sitt verk från Småland till Ökna. De hade övertygat grevinnan och ingenjören på Ökna om att det fanns pengar att spara.
Det gick bra tack vare att bröderna var noggranna och arbetsamma. Efter några år uppvaktade skogsägarföreningen dem och ville att de skulle såga från Stettin utanför Katrineholm.
Bröderna Bertil och Gösta fick följa med Stockholmshöjdarna för att finna en lämplig plats, och det blev den plats där sågen fortfarande finns kvar.
Marken var arrenderad och efter tio år upphörde uppdragen för skogsägarföreningen och det var dags att packa ihop och flytta.
När bonden som ägde marken fick höra detta ville han ställa upp och se till att sågen blev kvar. Han följde med upp till Stockholm för att förhandla om byggnader som var uppförda och efter lite press accepterade skogsägarföreningen bröderna Lindkvists bud. Bonden Valdemar Karlsson tog tillbaka marken och sålde den till smålänningarna på avbetalning och på den vägen är det.
Det var Sven och Bertil Lindkvist som drev sågen under många år. Bertil sålde sin del till sönerna Lars och Johnny men det dröjde till 1990 innan Sven släppte sin del.
Nu skriver vi 2017 och då är det dags för Lars Lindkvists söner Johnny jr och Jerry att ta över och då är det en kraftigt utbyggd verksamhet. Nu är man medlemmar i en stor trävarukedja och säljer allt som hör byggnation till. Kontor, butik och lager ligger i en stor byggnad utmed landsvägen och området är flera gånger större än det ursprungliga.
Alla inblandade tycker att det känns bra, Lars Lindkvist är kvar och hjälper till på kontoret. Johnny har lämnat helt men tycker att det har varit bra år och saknar alla samtal med kunderna.
‒Ja, det här är något vi alltid velat, att några av barnen ska ta över, menar Johnny Lindkvist.
I dag är det inte trävarorna som det säljs mest av, utan andra varugrupper har tagit över.
Har ni något nytt på gång efter övertagandet?
‒Ja, vi har lite tankar men inget vi kan redovisa ännu. Konkurrensen är hård om kunderna i regionen, men det är inget som vi räds, säger Johnny jr Lindkvist.