Det är tidigt på året, men mitt tips är att 2019 års nyord redan är myntat. Något mer pang på rödbetan för tiden vi lever i just nu än "argfest" är svårt att tänka sig.
En formuleringsglad reporter på Expressen drämde i med det i förrgår sedan ännu en storm utbrutit på twitter med anledning av att Sverige efter hur många sorger och bedrövelser som helst äntligen tycks vara i stånd att skaffa sig ett regeringskabinett.
"Carl Bildt och andra moderater har argfest på Twitter" skrev han. För just denna festivitas blåste in från m-håll sedan de forna allianskamrater kravlat upp i samma vågskål som s och mp. Men Bildt och hans mannar är sannerligen inte ensamma om att vara ilskna. Alla verkar lika glada i att vara arga just nu. Flera miljöpartister hoppar av i protest och i vänsterpartiet är det inte heller särskilt många glada munnar.
Alla är helt enkelt ursinniga på alla hela tiden och på något sätt känns det som att vi varit mitt i en riktigt rytande och rasande argsäsong väldigt, väldigt länge nu. Är det inte det ena så är det det andra. Hela hösten har snudd på dränkts i vredgad fradga över svikna löften, uppslagna förlovningar och enveten tjurskallighet. Svenska Akademien orkar jag knappt nämna, där bör det gå åt ett helt ton fillers för att då bukt med sura mungipor.
Vad nyord anbelangar så platsade "flygskam" på 2018 års lista. Mitt eget förslag, "smygflyg" fick inget genomslag, men jag konstaterar att det ändå haft sin funktion att fylla. Så sent som förra året lade diverse influencers ogenerat ut sina julbilder från Vietnam och Kenya, Florida och Jamaica. I år slutade åtminstone en av dem att meddela sig med omvärlden redan den 14 december och dök inte upp igen förrän med en Stockholmsbild i mitten av januari. Hens telning höll dock till i Miami under mellantiden, utlagd på insta av sin andra förälder.
I sjöfararnas vokabulär återfinns begreppet "the roaring forties", på svenska ungefär "de vrålande fyrtio", som syftar på södra halvklotets vilda vattnen mellan 40:e och 50:e breddgraden där det just inte finns några landmassor som dämpar västvindarna. På segelfartygens tid var det både fruktade och uppskattade vatten. Den som visste att utnyttja blåsten for som en pil från väst till öst. Den i tågändar och tampar mindre bevandrade gick i kvav.
Ungefär så är det med samhällsklimatet just nu. Stormar vart man än sin kosa styr. Upp och ned i vågdalarna. Ena dagen kostar det pengar att gå på museum, andra dagen är det gratis. Vita toppar överallt. Älskad ilska. Argfester!
Bara att ta på sig räddningsvästen, flyta med och vara beredd på att det kan bli ännu värre. "Furious fifties", "rasande femtio", och "shrieking sixties", "gallskrikande sextio", är nästa steg till havs.