Jag kan inte låta blir att höra när två kvinnor diskuterar sin ekonomi i tågsätet intill. De är båda i 30-årsåldern och verkar sitta ordentligt illa till med skulder.
Jag hör om ouppnåeliga resdrömmar och julklappsköp som måste minimeras. Det låter hemskt och jag får ett sting av dåligt samvete när jag tänker på att många lågavlönade, ensamstående mödrar faktiskt har mycket svårt att få det att gå ihop, medan jag själv numera unnar mig både en dyrbar hobby och renovering av villan.
Plötsligt säger den ena kvinnan att det är dags att "göra naglarna".
Och det är då det sköljer över mig. Föraktet.
Fylld av självrättfärdighet tittar jag ner på mina egna risiga naglar, som törstar efter annan omsorg än att tuktas med en nagelklippare när de börjat gå av. Det gör mig nöjd och belåten. För i min värld är att "göra naglarna" onödigt flärdfullt och långa naglar är ohygieniska och opraktiska. Lägga tid och pengar på naglar när man är pank? Helt fel!
Att känna förakt för min medsysters prioriteringar fick mig helt enkelt att må lite bättre för en sekund eller två, och stinget av dåligt samvete över min egen livsstil kunde blåsa bort.
Ett par dagar senare kröp föraktet på mig igen. Det var när jag ofrivilligt tvingades lyssna på en persons playlist i mobilen. Den innehöll musik av allt från Black Ingvars till Barbados.
Fostrad som jag är i en snål och snobbig indiekultur började jag automatiskt formulera frågor i huvudet om spellistemakarens mentala ålder.
Det här är inget jag är stolt över. Och efter en stund började jag förstås skämmas. Folk får ju ha precis hur långa och färgglada naglar de vill och lyssna på den musik de gillar. Jag har inget som helst med det att göra.
Förakt är en riktigt ful och låg känsla, som dessvärre har fått utrymme hos människan och orsakar mycket elände.
Att se ner på och förakta andra människor har i alla tider varit ett förnämligt verktyg för att boosta sig själv. Alla kan alltid förakta någon.
Förakt är en tung ingrediens i sexism, rasism, mobbing, homofobi, trafficking och prostitution, klasskillnader, kriminalitet, våld, ja i alla destruktiva strukturer och hierarkier. I sin yttersta form leder förakt bortom all anständighet och moral - till totala övergrepp som våldtäkter och mord.
Det talas väldigt mycket om att vi måste sprida kärlek, att det är det som ska frälsa mänskligheten från sina värsta avarter, som krig, diktatur, miljöförstöring och slaveri.
Jag är ganska less på all denna ytliga kärleksspridning. Det kräver faktiskt ganska lite av oss säga att vi ska sprida kärlek och skicka några hjärtan i sociala medier. Särskilt nu till jul sprids det kärlek som tweets från Donald Trump.
Tänk om vi också ägnade lite energi åt att rannsaka oss själva och försöka minska på vårt förakt?
Det skulle kunna göra verklig skillnad.