I helgen spelades DM i innebandy för damer och herrjuniorer i Duveholmshallen. Jag var där och såg herrjuniormatchen mellan Katrineholm och Nykvarn som spelades på b-planen. Bredvid, på c-planen, spelades den andra semifinalen samtidigt, mellan Onyx och Gnesta.
Med ryggen mot c-planen såg jag Kib förlora mot Nykvarn med 10–6 och det var en bra och tempofylld match. Ändå riktades min uppmärksamhet från och till mot den andra planen.
Där fanns nämligen en person i publiken, antagligen en förälder till någon av spelarna i det ena laget, som högljutt kommenterade domsluten. Ju länge matchen led, desto mer upprörd blev han övar domarnas beslut och anklagade dem för att avgöra matchen. Han svor och skrek och många vände sig om för att se vem det var som förde liv längs ena långsidan.
Själv blev jag förbannad över hela situationen. Så som han uppförde sig, det är inte okej. Dels handlar det om domarens situation. Ingen ska behöva behandlas så respektlöst. Domaren på planen är en stor del i att göra idrotten möjlig.
Dels handlar om resten av personerna som befann sig i lokalen, och framförallt barnen. Ett par meter från mig satt en flicka i 10-årsåldern som hörde vartenda ord som den där människan yttrade. Ett barn ska inte behöva höra sånt.
Det pratas ofta om idrottens betydelse för fostran av barn och ungdomar. Men allt för ofta får personer som han hållas. Visst kan man tycka illa om domsluten men det måste finnas en gräns för hur man beter sig i sällskap av andra människor. Framförallt i sällskap av barn.
Vad hade hänt om personen vänt sig om 90 grader och gormat samma sak om och om igen åt någon i publiken. Han hade säkerligen avvisats av arrangörerna. Är det okej att göra samma sak bara för att föremålet för anklagelserna befinner sig på andra sidan sargen?
Innan har jag funderat på om jag skulle skriva den här krönikan. Jag menar, hur många krönikor måste det inte skrivits i det här ämnet? Men som vi pratade om här på Kuriren: så länge som problemet finns där ute är det värt att belysa.
Vad tycker du?
Är det okej att kommentera domsluten från läktarplats?
Var går gränsen?
Vad bör man göra när publiken/föräldrar går för långt?
Diskutera här på kkuriren.se