Jag är definitivt med i "dröm stort"-laget, men mina förväntningar på lokaltidningsarbetet var inte höga. I mitt "dröm stort" såg jag världsomvändande samhällsgranskningar, lösta mordgåtor och miljondelade tweets, klyschigt nog. Att jag skulle bli kär i Katrineholm, fanns inte på kartan.
Men jag föll hårt och abrupt. På den tredje dagen var jag uppstånden och salig. Fick det vara så här roligt? Kunde det verkligen vara så intressant att producera lokalnyheter? Svaret är ja.
För mitt ibland felkörningar, bortglömda lunchpauser, boende hos släktingar och stammande praktikanthälsningar så fanns ju ni. Det är faktiskt ni läsare, hur små ni än känner er, som gör lokaltidningen. Och ni gör det, helt utan att anstränga er, väldigt bra.
Det finns ingen som säger att man måste vara störst för att vara bäst. Att något mindre, mer intimt och nära inpå kan vara bäst, är jag numera redo att gå i god för. Att på riktigt få möta en människa och höras hennes historia, är kanske en av de bästa gåvorna man kan få som journalist – eller som vanlig medmänniska. Att skriva för lokaltidningen känns som att sitta på en brygga med sin bästa vän en sval sommarnatt och bara prata. Det behöver inte vara fartfyllt, överdådligt eller chockerande. Det behöver bara vara precis vad det är.
Men det kanske bara märks om man tittar med ett par utomstående ögon. När jag mötte några av er under min hittills enda utekväll i Katrineholm gav ni mitt bevakningsområde namnet "Sveriges värsta håla". Det får mig att fundera på om man kanske behöver bo i Stockholm för att se charmen. För att uppskatta att köra 20 minuter fram och tillbaka från jobbet utan bilköer. För att klappa sig själv på axeln efter att ha vågat rensa ogräs i gethagen trots en allmän djurrädsla. För att andas frisk luft. För att bli glad av att träffa eldsjälar som brinner för sin sak på en extremt lokal nivå.
Eller behöver man kanske bara ta fram sitt imaginära förstorningsglas och faktiskt kolla på det "lilla" för att inse att det kanske är både större, bättre och starkare än det stora i vissa fall? Kanske man till och med kan dra slutsatsen att det stora faktiskt är uppbyggt av det lilla och att de inte skiljer sig så mycket från varandra?