Jag tycker att jag ligger på en hyfsat avancerad nivå när det gäller matlagning. Jag kan slå min egen bea, misslyckas sällan med mat och är inte rädd för att testa nya recept eller att improvisera. Men det här med att baka...
Det stundar dubbla födelsedagskalas därhemma. Tjocka släkten väntas invadera och då vill man ju bjuda på hembakt till kaffet. Om inte annat lever man ju i villfarelsen att det skulle bli mer ekonomiskt än att köpa färdigbakat, vilket jag betvivlar efter att ha inhandlat kvalitetschoklad, limefrukter för att riva till zest, färsk ingefära och en massa smör utöver det man alltid behöver när man bakar.
I en av mästerbagaren och Mariefredsbon Leila Lindholms bakböcker hittade jag nämligen ett recept på chocolate chip cookies som fick det att vattnas i munnen. Men så var det ju det här med mig och bakning...
När Leila Lindholm bakar blir allt perfekt och allt är så enkelt. Men faktum är att bakning ju handlar mer om avancerad kemi än vad matlagning gör. När man bakar blir plötsligt exakta mängder betydelsefullt. Och ett misslyckat bak går inte att rädda genom att smaka sig fram som man kan med mat.
Jag undrar dessutom fortfarande varför alla redskap blir så kladdiga och varför hela köksbänken är full av mjöl efter att man har bakat? Det är ju trots allt 2017. Man borde för längesedan ha uppfunnit ett mjölpaket som man kan ta den mängd mjöl man behöver ur utan att det hamnar en halv deciliter utanför bakbunken.
Nåja, Leilas kakor smakade ganska bra trots att de rann ut och kladdade ihop sig med varandra på plåten. Hoppas att tjocka släkten uppskattar dem. De är nämligen bakade med mycket energi och en hel del svordomar. Och en liten mängd kärlek.