Hela familjen Doslic på Ramnäsgatan i Katrineholm har ett genuint fotbollsintresse. Ljubomir, eller Lubbe kort och gott, är ordförande i Värmbol. Sonen Dejan allsvensk spelare i Åtvidabergs FF. Så ofta familjen kan åker de tillsammans för att se matcher i Holland, Italien ...
- Jag håller på Roma och Dejan är Lazio-fan, säger Ljubomir.
Dottern Daniella gillar Liverpool bäst medan fru Bozanas favoritlag kan skifta.
- Jag håller på det lag där Ronaldo spelar, förklarar hon samtidigt som hon snor åt sig fotbollstidningen på bordet.
Lubbes egen karriär blev kort. Han spelade bandy i KSK och lattjade fotboll innan ett trasigt knä satte stopp. På senare år har han tagit ett desto större ansvar som ledare. Det var Lubbe som ritade första förslaget till planlösning av nya hockeyhallen. Sen blev han klubbens ordförande och såg hallen förverkligas. Sedan fem år är han ordförande i Värmbol och har varit med om resan upp i division 2.
- Jag har så svårt att stå utanför och bara se på. Jag vill dela med mig av det jag kan. Jag har alltid gillat idrott, sett också ur ett samhällsperspektiv. Idrotten tillför så mycket. Den behövs som ett komplement till det övriga livet. Den bygger vänskap och kräver ansvar och delaktighet, sånt man alltid har nytta av.
Det är tänkvärt med mycket allvar, men Lubbe har hela tiden lätt för skratt.
- Jag var så seriös under min uppväxt. Jag skulle ha gjort mer bus och tokigheter som barn. Det kan jag ångra i dag.
Kanske det finns en förklaring. Ljubomir tillhör arbetskraftsinvandringens generation. Han kom, som tioåring, till Sverige 1970 i juli. En månad senare skulle han börja på Östra skolan.
- Jag var enda invandrarbarnet i klassen. Kunde inte ett ord svenska. Men det var häftigt.
Idrotten blev ett sätt att skaffa sig kompisar och lära sig det nya språket.
- Jag hade tur som hann hit under spontanidrottens tid. Innan ord som chat, facebook och internet var uppfunna. Innan datorn fångade allt intresse.
Han blev snabbt en i gänget, har aldrig känt sig utanför. Efter att ha återvänt till forna Jugoslavien och gjort lumpen – ett krav för att kunna söka svenskt medlemsskap – både är och känner han sig som svensk i dag.
Som ordförande känner Ljubomir att det, om inte stormar, så i alla fall fläktar. Så är det i dag dagliga jobbet också. Efter först 13 år på Vesam och sen ytterligare 13 på Bravida Sverige är han i dag distrikschef på Fläktwoods.
Han utgår från kontoret i Norrköping och säljer fläktar och ventilationsprodukter i Småland, Östergötland och Sörmland. Ett jobb med många resor och många möten. Han klarar sig inte utan sin kalender. Den har blivit både hans bästa vän – och värsta fiende.
- Den behövs för att man ska hänga med i dagens organiserade samhälle, men fylls alltför snabbt för att det ska bli någon tid över.
Det var ett skäl till att Ljubomir lämnade lokalpolitiken och moderaterna. Ett skäl till att han motstått allt tjat att börja spela golf. Ändå blir tillfällena för få att hinna göra det han helst vill.
- Det finns inget bättre än att gå upp före soluppgången en ljus, ljummen sommarmorgon och ta med sig flugfiskespöet och åka till en sjö. Jag trivs i tystheten och kan verkligen känna längtan.
Men han har i alla fall hunnit ta jägarexamen och har fällt tre vildsvin.