Sedan snart fem år bor hon i Stockholm, flyttade upp till sin pappa för att gå gymnasiet där. Men Natalie Bergqvist har nära släkt och vänner kvar i Eskilstuna och känner sig fortfarande hemma här. Inte minst i de kvarter vi träffar henne i, runt Tingsgården i Gamla stan, för att prata musik.
– Jag har väl egentligen alltid sjungit, konstaterar hon, och showade mycket med syrran när vi var små och så. Men det var först i åttan, på musiklektionerna på Engelska skolan när folk började säga: "Men Natalie, du kan ju verkligen sjunga", som jag insåg att jag kanske har en bra sångröst och att det vore roligt att utveckla den.
Innan dess satsade hon allt på konståkningen och tränade i en period sju gånger i veckan.
– Men jag är ingen tävlingsmänniska alls, utan blev så himla nervös på tävlingarna.
Det blev i stället mer och mer musik för Natalie, både i skolan och privat.
– Jag började spela gitarr, och när jag flyttade till Stockholm fick jag fullt av kreativa och inspirerande människor omkring mig. Jag sökte mig mer och mer till olika musiksammanhang, sjöng i kör och började skriva låtar själv. Efter ett tag åkte jag runt i förorterna på open mike-kvällar, och fick jättefin respons. Det triggade verkligen till att satsa vidare och musiken utvecklades till ett naturligt sätt att uttrycka mig på.
I dag utgör musiken en väldigt stor del av Natalie Bergqvists liv, och sedan några år samarbetar hon med producenten Andreas Grube. Tillsammans utvecklar de en ljudbild och ett sound hon känner sig bekväm med, och Natalie har suttit mycket ensam med sin gitarr hemma och skapat. Hon beskriver sin musik som melankolisk, drömsk, vemodig - men ändå med ett skimmer av hopp och ljus.
– Ett nyckelord jag och Andreas tagit fasta på är "filmiskt". Jag tänker ofta på musik i filmiska scener, och tycker att videoproduktion och filmmusik, och även regi och foto, är fantastiskt spännande arbetsområden. Jag har ju varit nära filmbranschen hela livet, nu öppnar sig den dörren för mig.
Ett första musikaliskt smakprov kom med singeln "Used to be" som släpptes i våras. Natalie la själv upp den på Soundcloud, där en brittisk musikblogg hittade den och det blev stort ståhej. "The best debut track we’ve heard so far this year" skrev bloggarna.
Nu laddar hon för nästa singelsläpp, inklusive en video, som är planerad till mitten av juli. Efter sommaren kommer en ep. Dessutom sjunger Natalie duett med Ola Salo i en låt, "Youth is a time of sorrow", på hans senaste album.
Och vad händer mer?
– Nu tänker jag ge mig ut och spela. Jag har satt ihop ett band med tre grymma musiker, det blir avskalat och personligt och det känns fantastiskt kul. Jag ska ut och gästa Olas sommarturné lite också. Jag älskar verkligen att stå på scenen, det tycker jag är en stor del av hela musikproducerandet. Magin sker där, i mötet med publiken.
Och den magin är Natalie rädd om. Hon är oerhört mån om att byggandet av en bra och stadig grund i branschen får ta den tid som krävs. Ett exempel på det är just "Used to be", som skrevs och spelades in för över tre år sedan men som fått ligga och gro till sig.
– Jag tycker absolut om att vara effektiv och har jag ett mål kan jag få tunnelseende och jobba strikt mot det. Men jag vill att allt jag gör i dag ska hålla många år framåt, och därför har jag inte bråttom. Ser ingen anledning till att stressa fram något. Visst vore det fantastiskt att kunna nå ut internationellt och åka ut i världen och spela, men det är en långsiktig dröm.
Ditt artistnamn är Natali Felicia. Ska det tolkas som en önskan om att inte förknippas med dina kända föräldrar eller är det en förberedelse för en eventuell utlandskarriär?
– Eftersom jag sjunger på engelska kändes det fint att använda mina båda förnamn. Visst stötte jag i tonåren på en och annan som drog snabba slutsatser om att jag är en dryg typ som tror jag var märkvärdig. Men de upptäckte snabbt att så inte är fallet.
– Annars har det aldrig varit några konstigheter, och jag har inga problem med att folk vet vilka mina fina föräldrar är. Det låter klyschigt, men de har försett mig med en grundtrygghet och uppmuntrat mig till att följa mina drömmar och göra det jag vill i livet.