Svar till Lorena Grape, Kuriren den 23 april, angående Katolska prästers övergrepp på barn.
Tack för ditt svar. Klart det droppar ner på katolska kyrkan om deras präster inte beter sig som vettigt folk. Att inte slå larm, när barn utnyttjas, är ett stort brott enligt allt mänskligt tänkande och borde då inte biskopar och påven vara det, mänskligt tänkande alltså. För om inte kyrkans högsta kan ta hand om de allra minsta, ja då är det riktigt illa, och att ta sig rätten till barns kroppar det är något av det allra lägsta. Men, som alltid, så väljer man att inte se och vilka är då att klandra, jo, dem som ser men inget gör. Enkelt. Du tar också upp att övergrepp "blir mindre smärtsamma med tiden", om jag förstår dig rätt. Hur kan du påstå något sådant? Tycker du det är okej det prästerna gjort "för barn glömmer" eller hur tänker du? Jag kan berätta för dig att en del barn dras med otroligt problem som vuxna, just därför att någon stulit deras barndom. Det blir inte lättare med tiden, snarast tvärtom.
Jovisst, jag vet att man kan vara homosexuell, men att det inte är tillåtet att utöva sin dragning till motsatt kön. Där delar jag inte de troendes tolkning utan homosexuella ska både få ha en partner och gifta sig, vad som sedan står i bibeln lämnar jag därhän. Vi lever på 2000-talet, inte när delar av skriften tolkades, så det är läge att vara mer moderna inom kyrkorna. Dessutom verkar det vara helt i sin ordning med homosexuella präster (de som gett sig på korgossarna) men inte för menigheten, men det är som alltid det också. Det vill säga gör som jag lär men inte som jag lever, falskt så det förslår. Sen tycker jag att du har fel i tänkande runt celibat och gifta präster för vad i hela världen har pedofili att göra med andra förhållanden? En pedofil utövar sin böjelse ibland till och med mot egna barn och det blir inte alls bättre med en fru i huset, snarast kan hon mycket väl veta vad som sker men hålla tyst. Inte särskilt normalt alltså. För alla som lever utan partner är inte presumtiva pedofiler och våldtäktsmän/-kvinnor, för då är vi många (änkor, änklingar, ensamlevande) som kunde misstänkas, utan vi har helt klart för oss att man inte ger sig på barn. Vilket en del av katolska kyrkans män inte tycks ha greppat.
Gunnel Malm, Julita