Platsen gör verkligen skäl för sitt namn. Efter knappa halvmilen från Katrineholm, längs med en landsväg som gör meander efter meander öppnar skogen upp sig. En grön yta uppenbarar sig bakom ett glest lövverk parallellt med vägen.
Solgläntan är kanske ingen by, men husen ligger så tätt att det är svårt att inte se dem som en enhet. I ett av dem, en röd villa med vita knutar och inglasad veranda, bor väktaren Mikael Svensson.
‒Vi har bott här i 14 år om jag räknar rätt. Närheten till naturen var väl det som lockade mest eftersom vi har tre hundar, säger Mikael Svensson.
Men att han och sambon Yvonne Hull hamnade i just Solgläntan var egentligen en slump.
‒Vi letade boende och jag sprang på en gammal kompis från skolan som snabbt ville bli av med sitt hus. Och det råkade vara det huset vi sitter i just nu, säger Mikael Svensson och visar in på den något kvalmiga verandan.
På bordet ligger fiskelina och ett städ för att binda flugor. Inne skäller Mikael Svenssons tre schäferhundar. Han är aktiv i Katrineholms brukshundsklubb där han bland annat utbildar nya hundägare och när Kuriren kommer på besök bjuder Mikael och yngsta hunden Ezta på en uppvisning i form av hoppning.
‒Hon är lite tokig, men det ska nog gå bra, säger Mikael Svensson och ställer i ordning hindret.
Några meter längre upp på grusvägen som löper mellan husen står ytterligare en faluröd villa. Bredvid, ett garage i samma stil med en svart plåt fäst strax under taknocken med texten "SAAB parking ONLY". Ljudet från en radio hörs genom den öppna dörren.
‒Det här är en V8-motor som jag har plockat isär. Tanken är att jag ska använa den till Chevroleten som står här bakom, säger Anton Eriksson och flyttar på några mutterliknande metallbitar.
Under sommarlovet spenderar han så mycket tid han kan här i hopp om att han lagom till körkortet nästa år ska få i gång farfars gamla pickup, en Chevrolet Silverado från 1982. Just nu, inklämd längst in i garaget, är den däremot långtifrån körfärdig medger Anton Eriksson.
‒Nu ligger det ju plast och bråte på den, men snart så ska jag väl kunna köra, säger han.
Anton Eriksson har tillsammans med sin familj bott i Solgläntan i hela sitt liv. Han beskriver platsen som lugn, nästan som en liten trygg oas som erbjuder både närhet och avskildhet.
‒Det går att göra lite vad man känner för utan att det stör så mycket.
Och det är onekligen lugnt. Grannen Mikael Svensson berättar hur närheten till grannarna och naturen gör Solgläntan till en bra plats att bo på.
‒Det är lite som en by, fast mitt i skogen.