<p>Konsert<br /> <br /> Osten af Mozzarella & Kung Henry.<br /> Genre: Hiphop & spoken word<br /> Plats: Järvenhallen, Upprop mot mobbning<br /> <br /> ”Hur kommer det sig att de bjuder hit samma artister en gång till?” undrade jag när jag klev in i Järvenhallen. Repriser blir ju sällan bra. Tänk bara på Hollywoodfilmernas uppföljare, som alltid blir dåliga ekon av ettan. I lördags ordnades årets andra hiphopkonsert med Kung Henry och Osten af Mozzarella.<br /> Hip-hop är inte min ”cup of tea”, om jag ska vara ärlig. Jag har inte en enda hip-hopskiva i samlingen. Men jag har ändå hört en del, och vågar påstå vem som helst kunde höra kontrasten mellan Järvenhallens två artister i lördags. Osten af Mozzarella platsade inte ens i tésortimentet.<br /> Ironiskt rappande<br /> Osten af Mozzarella, a.k.a. Fredrik Engström, är en flitigt turnerande rappare från Västerås. Hans texter handlar bland annat om nedladdningsprogram, föräldrarnas tjat och att växa upp på landet. Ungefär så långt från amerikansk gangsterrap som man kan komma. Det är i och för sig skönt, men vad vill han oss egentligen? Jag kan inte läsa ut något vettigt budskap mellan hans rim. Dessutom var rapparen och hans DJ pinsamt otighta.<br /> ”Osten” var en misslyckad bokning. Det är jag inte ensam om att tycka. Under hans uppträdande tunnades den lilla publikskaran ut. Folk satte sig vid väggen eller lämnade lokalen. Så intressant var det. Att Osten sedan rappar: ”Jag skiter i folk som tycker att osten är svårsmält” är bara för ironiskt, för vad är en artist utan sin publik?<br /> Publiken sviker<br /> En gympahall är inte den bästa konsertlokalen. Den är grön, ekar och luktar av gummi och svett. Dessutom är den så stor att publiken kan få torgskräck. Men det gjorde inte så mycket när Kung Henry, a.k.a. Henry Bowers, väl intog scenen.<br /> Då tyckte jag synd om arrangörerna av en annan anledning. Här bjuder de på gratiskonsert med en av Sveriges smartaste rappare, och så sviker publiken.<br /> Jag undrar verkligen vad som krävs för att Katrineholms ungdomar ska vara nöjda.<br /> Riktigt vass<br /> Nu har ni missat något riktigt bra. Kung Henry är inte bara en skön karaktär som fångar publiken med svängig rap och dansframkallande beats. Han är också en riktigt vass ordkonstnär. Det märks bäst när han varvar raplåtarna med spoken word.<br /> Henry Bowers dikter är inte bara rim om hjärta och smärta. De är snarare kulsprutor av ord och känslor i ett logiskt virrvarr. Hans ord dundrar genom lokalen och får mig att le av häpnad. Hur kan man få så  mycket sagt på så kort tid? Och utan att verka pretentiös?<br /> Kung Henrys sylvassa tunga är hans bästa vapen och gör honom bättre än många andra svenska hiphopare. Jag är imponerad, så till den grad att jag kanske kommer att lägga till en genre i skivsamlingen...</p>
