Resultatet av de hemliga förhandlingarna i moderatordföranden Bo Sivars sommarstuga blev en överenskommelse mellan de partier som brukar uppfattas som huvudmotståndare i svensk politik. David Karlsson, filosofie doktor och docent i offentlig förvaltning knuten till förvaltningshögskolan i Göteborg, ser samarbeten som detta som ett stort demokratiskt problem:
- När huvudmotståndarna står på samma sida, vad ska då väljarna som vill ha ett alternativ rösta på? frågar han sig, och tillägger att det är när det saknas alternativ som missnöjespartierna brukar växa.
- Det är samma slags effekt vi ser i rikspolitiken. Ju närmare mitten de olika politiska partierna kryper, desto fler blir de som proteströstar på Sverigedemokraterna.
Att partier samarbetar över blockgränserna är inte helt ovanligt i Sveriges kommuner, men det vanligaste är att något eller några av mittenpartierna väljer ett samarbete åt något håll. Att just socialdemokrater och moderater ingår i sådana samarbeten är desto ovanligare. Det är bara i Eslöv, Tomelilla och Åtvidaberg som det går att hitta en sådan maktkonstellation som i Katrineholm.
David Karlsson tror att många väljare skulle svara att de är nöjda med att politikerna i deras kommun kommer överens. Men på sikt ser han ett problem med att logiken i partisystemet upphävs.
- Vill man att skatten ska höjas eller sänkas så finns det i vanliga fall en enkel logik i vilket parti man ska rösta på. Men om S och M sitter i samma båt så riskerar kärnväljarna att känna sig vilsna, de undrar vad det blev av deras parti, säger han.