Det var han inte alltid under sina idrottsår. Och just därför är det väldigt roligt att möta den positive Dennis Sköldin för ett samtal om den turbulenta livsresan han har gjort. Dennis har varit på botten många gånger. Och han har slagit sig hårt varje gång. Riktigt hårt.
Vi tar det från början:
1980, som 16-åring, gjorde Dennis debut i KSK:s A-lag i bandy. Han var oerhört lovande och kom också med i juniorlandslaget två år senare och var med och spelade hem ett JVM-guld.
Sedan följde några år som inte blev lika lyckade. Alkoholen och drogerna hade kommit in i bilden och tog mer och mer tid från idrotten, familjen och jobbet.
- Redan 1977, som 13-åring, var jag i kontakt med socialen för första gången. Onödigt eftersom jag hade en bra barndom med en snäll mamma utan problem.
- Det var när jag kom upp på högstadiet som jag började att strula. Jag var ganska blyg och tystlåten, men när jag upptäckte spriten släppte alla hämningar. Jag förändrades och vågade prata med tjejerna. I samma veva, som en följd av att han började dricka, så började han också göra inbrott, snatta och stjäla. Spiralen hade börjat rotera. Sakta till en början, sedan allt fortare.
- Jag kom i kontakt med kriminalvården 1984, men eftersom jag var duktig i idrott så blev det aldrig några riktiga påföljder. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men jag slapp ofta straff för grejerna jag gjort.
I det läget av livet var dygnet uppdelat i tre faser: Skola, idrott och festande. Det sistnämnda började ta över mer och mer, därför blev både skola och idrottskarriär lidande.
Det som hade kunnat bli så bra söps helt enkelt bort.
- Jag hade även kontakt med IFK Norrköping i fotboll och Motala och Örebro i bandy, men det blev aldrig något av. De fick väl höra att jag var strulig vid sidan av planen och drog sig ur. Och det gjorde de ju rätt i, säger Dennis som inte är det minst bitter över att idrottskarriären gick i stå.
- Ändå gjorde jag en fantastiskt bra bandysäsong 1991 i KSK. Då gjorde jag 76 mål på 34 matcher och det pratades om landslaget, men det rann ut i sanden. Antagligen för att jag inte kunde sköta mig vid sidan om idrottandet.
Men det var den sista säsongen som det gick riktigt bra. Vid 27 års ålder började det gå snabbare utför och en vårdag år 2000 höll det på att gå åt helsike helt.
- Då var jag sprutnarkoman och hade tagit en överdos amfetamin. Någon hittade mig liggande i trapphuset och fick iväg mig till sjukhus. Där låg jag nedsövd i fyra dygn och efter det låg jag tre månader på sjukhus, varvat med psyket. Jag var helt knäckt.
- Men när jag kom hem efter tre månader och satt och tyckte synd om mig själv. Vad gör jag då? Jo jag sätter igång och börjar supa och jaga droger igen. För det är det enda sättet jag vet hur man gör när man är deprimerad.
Men den 17 augusti 2000 är ett datum som är skrivet med guldpenna. Då dömdes han till kontraktsvård på Bruksgården i Älvkarleby. En vändpunkt i livet.
- Då var jag så långt nere på botten man kunde komma. Vid 36 års ålder var jag äntligen motiverad att ta mig ur träsket och det har jag gjort nu.
Dennis har lidit klart. Nu har han varit nykter i snart 13 år.
- Det blir lättare att vara nykter när man slutar säga till sig själv att jag FÅR INTE dricka. Utan man säger: jag VILL INTE dricka. Då har man kommit till insikt och inser att man inte vill hålla med droger eftersom man inte klarar av det.
- Jag tror stenhårt på tolvstegsmodellen och det är den jag lever efter nu och kommer att göra resten av livet.
Och hur ser då resten av livet ut för Dennis Sköldin?
Det kan inte vara så mycket bättre.
- Jag har en särbo, Jessica, i Stockholm där bor jag knappt halva tiden, andra halvan i Katrineholm eller vid sommarstället vid Tisnaren som jag ärvde efter min pappa.
Men det är i arbetslivet många ser honom. Han som gick ur nian med dåliga betyg, utbildade sig till snickare och jobbade som det fram till 1998. Då började han i kommunen och nu har han jobbat sig upp till att vara enhetschef på Sportcentrum, innefattande Duveholmshallen, simhallen och Backavallen.
Allting började på Backavallen då han som 6-åring tog sina första skridskoskär och nu är han chef över hela anläggningen. Onekligen en resa han har gjort, Dennis Sköldin.
Killen som söp bort sin talang, men som tog tag i sitt liv och styrde upp tillvaron, är i dag en mycket lycklig man.
- Det är så många som har hjälpt mig på den här resan, men jag kan inte namnge någon för då glömmer jag säkert någon. Men jag är oerhört tacksam mot vänner, arbetskamrater och familj som hjälpt mig tillbaka, avslutar en tacksam och ödmjuk Dennis Sköldin.