Den nordostliga vinden var lätt men kall och med tanke på väderleken hade det inte varit dumt med en kopp varm choklad eller glögg. Men stunden krävde bubbel i glasen, som inte var några glas eftersom de var av plast.
Det skålades alltså i Pommac när samarbetsavtalen mellan Katrineholms kommun, Rail Point AB och Van Dieren Martime BV undertecknades i torsdags vid Katrineholms Logistikcentrum. Vid infarten från nyinvigda Österleden till södra terminalen fanns en för dagen uppsatt hänvisning till ”Presskonferans” (med just den stavningen). Men det var mer en mediebevakad ceremoni vid avtalens högtidliga undertecknande för särskilt inbjudna intressenter än en presskonferens.
Konkret symbolik
Arrangemanget kändes lite för högtidligt uppstyltat. Alltför konstruerat, liksom konstgjort. Ändå har jag full förståelse för dem som ville ha det så. Det handlade om att vara artig, visa den nya holländska samarbetspartnern Van Dieren vederbörlig respekt. Men det handlade också om något annat inte mindre viktigt, att – äntligen – symboliskt visa ett konkret exempel på åratal med viktiga arbetsinsatser av ett ganska stort antal personer som ligger bakom och i åratal arbetat, planerat med och rent av forskat i det som nu är Katrineholms Logistikcentrum.
Det är inte så lätt att förstå storheten och se helheten i det som ligger bakom och i allt under samlingsbenämningen Katrineholms Logistikcentrum. Med storhet menar jag inte det påtagligt stora, de 100 hektaren markyta eller terminalytan på 70 000 kvadratmeter. Jag tänker inte heller på antalet direkta nya jobb som etableringarna medför – hur viktiga de än är i sig.
Centrum i kubik
Det handlar om det som ännu inte syns, om de effekter för västra Sörmland som ska bli den långsiktiga följden av att Katrineholm blir något av Sveriges transportcentrum i kubik. Eller, rättare men otydligare sagt, logistikcentrum.
Föreställ er Katrineholms utveckling decennierna efter det att stationssamhället Katrineholm blev till järnvägsnutpunkt mot slutet av 1800-talet. Nutiden är en annan, allt är mycket större, allt går mycket snabbare. Det handlar fortfarande om järnvägen, men den knyts nu ihop med modern, nationell och internationell trafik från sjöfart, luftfart – och landsväg. Omlastning med terminalhantering, eventuella mellanlager, viss materialhantering, speditionsverksamhet ska ske på det för varje enskild produkt mest kostnadseffektiva sättet. Allt utifrån nutidens högt ställda miljö- och klimatmål.
Begreppet logistik har inte använts så länge i den betydelse det har i dag. Gammaldags ordbrukare, som jag, har inte så lätt att förstå vad det betyder. Därför skriver jag oftast transporter för att försöka vara konkret. Men transporter är bara en del av det som numera är logistik. I själva verket omfattar begreppet logistik så mycket att själva ordet blir ett slags logistiskt språkproblem. Helt enkelt ett kommunikationsproblem eftersom det används också som benämning på delar av logistiska komplex. Det har inget med logik att göra, även om logistiken alltid måste vara logisk för att fungera.
Logisk logistik
Att den största svenska trävarukoncernen Setra har lagt sitt centrallager i Katrineholms Logistikcentrum får ses som ett bra exempel på logisk logistik.
Jag googlade (ännu ett besvärande modeord som jag inte hittar någon synonym till) på ordet logistik och fick över åtta miljoner, närmare bestämt 8 000 060 000 träffar.
Om jag släpper loss bara lite fantasi och tänker till en smula kan jag ändå bara ana vilken väldig utvecklingspotential för Katrineholm som ligger i logistikkomplexet!
Allt har en baksida, så även denna strategiskt genomtänkta, riktiga kommunala jätteinvestering. Som en kommunal satsning på 100 miljoner kronor borde kommunens del i Logistikcentrum i alla delar vara demokratiskt oklanderlig. Så är dessvärre inte fallet. Det finns ingen möjlighet för medborgarna att kontrollera användningen av alla insatta skattemedel. Sanningen är antagligen dessvärre, att idén aldrig hade gått att genomföra med fullständiga kommunala demokratikrav, det vill säga utan de olika sammanblandningarna av kommunalt och privat ägande som Logistikcentrum förutsätter.
Öppet förvirrande
Det som är känt är öppet förvirrande. Det är synd inte minst för att det blir ännu svårare för kommuninvånarna att förstå hela komplexet.
Det kommunala området som sådant, som för övrigt tänkts ut och utvecklats i samarbete med Linköpings universitet, heter alltså Katrineholms Logistikcentrum. Men fastigheterna byggs av Katrineholms Logistikfastigheter som i sin tur ägs gemensamt av storkoncernen Brinova och Katrineholms kommun. Till det kommer Katrineholms Rail Point AB. Det ägs av Sörmlast, ett företag som heter Svensk logistikpartner och Katrineholms kommun. Rail Point svarar för bland annat driften av logistikverksamheten och säljer alltså tjänsterna till de företag som anlitar dem, till exempel Van Dieren.
Att räkna med
Det handlar med andra ord om formellt rent privata bolag och det kommunala inflytandet anses inte dominera i sådan grad att offentlighetsprincipen gäller. Det mesta, utom de delar som kräver regelrätta kommunala beslut, blir affärshemligheter.
Kommunallagens grundprincip om att kommuner inte får ta risker med skattebetalarnas pengar är satt ur spel. Fast inte tillräckligt, om jag förstått rätt, för att vara direkt olagligt. Och långt ifrån tillräckligt för att inte på allvar försöka ta till vara så mycket som möjligt av den utvecklingspotential som finns i detta. Det vill säga att göra Katrineholm till en ort att räkna med. På allvar. I Sverige. I EU. I världshandeln!