Klimatförändringar, artificiell intelligens, krig, migration och högerpopulistiska vindar. Lägg därtill resistenta bakterier, stress, psykisk ohälsa och patriarkaliska strukturer - att hemfalla åt dystopiska tankar när man ska blicka framåt ligger nära till hands.
Och blicka framåt är något man gärna gör när man är förälder till en av alla blivande studenter som syns i parker och skolgårdar dessa dagar.
Just det. Min yngste son är en av dem som väntar på att få vända på mössan och åka studentflak på lördag. Hur ska vuxenlivet bli för honom och hans kompisar? Det blir ju de som ska reda ut min egen och tidigare generationers misstag, samtidigt som de ska begå sina egna.
Likt Hasse Alfredsson i hans och Tage Danielsson 88-öres-revy kan man undra om barna ska få det som vi. "Om det finns jobb, om det finns mat och om det är drägligt där dom bor"?
Hasse & Tage sjöng den där sången "Ett glas öl" om mig och min generation (jag hade inte ens börjat grundskolan när den spelades in 1970). Sett i backspegeln och draget över en kam så har ju vi 60- och 70-talister fått uppleva ett makalöst välstånd som tidigare generationer inte kunde drömma om. Vi klarade av många av dåtidens utmaningar - och gjorde det så bra att vi skapade nya.
Men grejen är den att jag känner mig hoppfull. Vilka kan vara bättre rustade att ta sig an framtidens utmaningar än just våra barn - som lämnar gymnasiet i dagarna?
Till att börja med så har vi här en generation som tar allvarligt på klimatförändringarna. De ser inte flygresor, hängmörade biffar och dieseltörstiga suvar som en mänsklig rättighet, och har en positiv och lagom respektlös inställning till ny teknologi. Dagens avgångselever har sovit med datorer och mobiler under kudden och ser tekniska prylar som en förlängning av dem själva - de kommer se till att teknikutvecklingen blir till gagn för både människor och djur och natur.
Efter tolv år i det svenska skolsystemet med abstrakta kunskapsmål och kursbetyg i kombination med betygshets och ständiga lärarbyten och undervisningsfri tid, har de redan fått smaka på vad stress är. Jag är övertygad om att dagens unga människor kommer att vägra negativ stress - och hitta verktygen som fungerar för att motverka den.
Sedan har vi integrationen och jämställdhet mellan könen och synen på hbtq-personer. Visst, det finns en massa kvar att göra, men jämfört med folk i min egen ålder har de här ungdomarna trots allt kommit en bit bra bit på väg mot en värld där människor behandlas lika oavsett kön, etniskt ursprung, religion och sexuell läggning. Era hjärtan klappar med friska slag!
Så trots att ni är uppväxta med dystopier som "The Hungergames", "The Matrix", "Avatar", "Divergent", "Mazerunner" och hela zombiekulten, tror jag att ni kommer att leverera. Den ljusnande framtid är vår!