Och vi pratar naturligtvis inte om vilken grön färg som helst, utan om kall, krispigt blågrönt, det vill säga färgen på eucalyptusens blad.
Jag har ingenting emot att bli besatt ibland. Det är däremot mindre trevligt när stressen kommer krypande för att man inte springer på exakt det som man letar efter, vilket inte alltid är så lätt eftersom man bestämt hur det ska se ut innan man har hittat det.
Jag botaniserade i varje varuhus, varje butik. Jag dammsög nätet och till slut. Där, jag hittade dem i ett 50-pack, de mörkt blå julgranskulorna. Just där och då var det nog de finaste jag sett. Ett par klick senare var julen räddad.
Några dagar senare hämtade jag ut paketet. Dessvärre gjorde jag det stora misstaget att inte öppna det. Inte förrän två dagar före jul, när granen skulle kläs. Ur kartongen fiskade jag nämligen upp en stor baddocka...
Efter att en kort stund ha övervägt att stämma företaget som skickat baddockan kunde jag tänka klarare.
För någonstans därute satt ju förmodligen ett besviket barn med mina julgranskulor i famnen.
I år blir det guldfärgade kulor i granen. Då kan ta mig tusan inget gå fel.